Min lilla film om Henrik EngstRUN gjorde succé

Det gäller att göra det där lilla extra ibland för att piffa upp arbetsdagen. I morse hade jag turen att cykla förbi Henrik när han springandes var på väg till jobbet - och då tog jag tillfället i akt.

Det ska märkas att en tränar

 

Doing the löparblogg igen. Idag om detta ovan. 

Öland, yes I like it – and this is why

Vi är tillbaka @ the residence of Gunsan aka svärmor, efter en fantastisk minisemester på Öland. 

Barnen har varit glada (mest), vi har ätit gott utan att vara i närheten av en spis, både jag och Helene har hunnit springa lite, vi har sett vackra platser och gjort lagom med aktiviteter. 

Solen har varit med oss hela tiden. Bra för oss som turister, sämre för de bofasta på Öland. Vattenbristen är enorm. Den som vattnar på tomten åker på böter. Ägarna till den B&B vi bodde på i Kastlösa hade byggt en stor betongcistern under huset där de samlade allt regnvatten för att kunna vattna grönsakslandet. 

Jag sprang över Alvaret i morse och det var en mäktig känsla. Där var jag helt omgiven av karg ängsmark med ölandstok, enbuskar, komockorna och sten. Jag sprang till mitten, fyra kilometer rakt österut, sedan vände jag tillbaka. Jag hade en tid att passa. Det var en av de bägge löparupplevelserna på länge. 

Andra bra saker med Ölandstrippen kommer här:

Krogarna Mätt i Mörbylånga, Fågel Blå i på Ölands södra udde och Kårehamns fiskekrog (världens bästa fish and chips) är alla mycket värda. 

Fågelskådaren som ideellt lånade ut kikare och berättade om både jaktfalkar och sälar till både barn och vuxna vid Långe Jan. 

Bed and breakfast-stället Som Hemma i Kastlösa.

Lajvarkillen i Eketorps fornborg som glatt lärde ut både skytte med långbåge, bakning av kornbröd och spelet hnefatafel. 

Seby läge, extremt fin men dålig badplats. 

 

Gunsan and the love of my life 

 

Tvillingarna ❤️❤️

 Storsonen aka bonussonen ❤️ 

Ill Communication – med gott slut #torplife S06E35

 

Enligt vad jag minns bestämdes att vi skulle höras idag igen men att det lutade åt att mamma och pappa ville komma över en stund idag. 

Enligt vad mamma minns bestämdes det att hon och pappa kommer över en stund idag efter jobbet. 

Inget av det där hade jag i huvudet när jag stående på Max i Eskilstuna fick ett sms av Calle som förslog pizza nere på byn ikväll. Med alla barn. Javisst sa ja. Bra idé. 

Vi var precis på väg att åka när vi fick besök. Mamma och pappa! 

Men vi bestämde ju att vi skulle komma idag, sa mamma. 

Jaha? sa jag.

Men vad gjorde det. Morsan kanske blev lite sur en kort stund för att jag lyssnar dåligt. (Och ja, jag kan bara erkänna. Ibland lyssnar jag dåligt. Det är många olika röster och viljor att ta hänsyn till och vissa saker ramlar igenom.) Hur som helst slutade allt gott. Vi tog med alla till pizzerian i Äsköping och det blev trevligt som vanligt när man är många vänliga människor på ett och samma ställe. Ungarna åt snabbt utav av bara helvete och älgade sedan runt halva Äsköping i jakt på Pokemons. Jag snappade upp att Missionskyrkan är ett gym och att Julitahallen samt Medborgarskolan i Fogelstad är ett Pokestop. 

###

Senare, efter kaffe och glass på torpet, springer jag en sväng i kvällsljuset. 

Rågfält, blandskog, jakttorn och tomma grusvägar. Några kilometer bort, där fälten sträcker sig som längst, minns jag hur jag som barn fantiserade att där var prärie. Gruset rasslar under skorna. 

 

###

Vid åsen där 56:an korsar har jag stått och väntat på bussen 40 000 miljarder gånger. Rest bort från föräldrar och småsyskon till något annat, något eget, något mer spännande. Vägen luktar likadant idag som den gjorde då.

###

Åkte tur och retur Stockholm i förmiddags för att hämta lite grejer och mata fiskar. Lyssande klart på Jenny Nordbergs De förklädda flickorna i Kabul. Den handlar om Afghanistan, "ett patriarkat i sin råaste form" som det heter i boken. Ytterst läsvärt. Ett gediget reportage på alla sätt. 

Länk till boken på Storytel här

 

Kollar i kalendern... ångrar mig. Läser ut en bok #torplife S06E34

 

Värmen är så tät att den sätter sig på humöret. Det är svårt att hålla huvudet kallt om en säger.

Det är bara att parkera sig på stranden och bada, läsa och snacka skit om andra badgäster. Så där man gör lite oskyldigt ni vet. 

De senaste dagarna har jag kämpat med Lotta Lundgrens Timme noll. Jag har satt upp en regel för mig själv att varannan bok jag läser i sommar ska vara skriven av en man och varannan av en kvinna. Den här tillhör kategori två. Tre kvinnoöden flätas samman på ett mycket stilistiskt snyggt sätt och det är tre till synes tre helt olika berättelser som tar form. Mycket litterärt. Inget du bränner igenom på en dag. En sådan där bok som äter på dig under tiden och som kommer att lämna ett diffust men bestående intryck i form av en känsla eller lösryckta fragment. 

###

Ungarna är glada och har kompisar och äter blåbärspaj så de ser ut som drunknande clowner. 

###

Jag tittar i kalendern. Det är... som att titta i en kalender. 

###

Kvällen är ljum och jag diskar till nya 

Metal Church. 

Läser böcker som aldrig förr och snart dags för rep #torplife S06E30

 

Ja, jag har semester. Men jag har också dragit ner på den tid jag ägnar åt sociala medier. 

Det gör att jag läst fler böcker de senaste veckorna än jag under hela våren. 

Det är lätt att glömma bort hur kul det är att läsa. Utöver själva inhämtandet av faktaberättelser, skönlitteratur eller vad det nu vara månde – så gillar jag själva handlingen. Det krävs att man sitter stilla en stund. Och det kräver koncentration. Jag drabbas ofta av rastlöshet och konstigt nog fungerar ofta läsning på ett botande sätt. Det är lättare att ta upp telefonen och fippla runt lite men varje gång jag tvingar mig att läsa en bok istället blir jag mer tillfreds. Jag ska försöka komma ihåg detta när arbetshösten är igång igen. 

Böcker jag läst hittills på min semester:

Tredje delen i Hunger Games-serien: The Mockingjay av Suzanne Collins. 

Tredje delen i Tomas Engströms thrillerserie om Ludwig Licht: Norr om paradiset. 

Biografin om Steve Jobs av Walter Isaacson.

Halva liv av Qaisar Mahmood.

Den dag jag blir fri – en bok om Katarina Taikon av Lawen Mohtadi. 

Erik Lewin: Almedalen har fallit. 

De utklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg (lyssnar på ljudboken när jag springer).

###

Min nya träningsbänk gör succé. Den står där på gräsmattan och både jag och Helene går dit lite titt som tätt och lyfter några hantlar eller kör lite spontan bänkpress. Det går ju att lyfta lite även efter en öl eller så... 

Helene har köpt ett bålträningshjul. Ni vet ett sådant där hjul i plast med handtag på varje sida. Man lägger sig på knä med hjulet i ett fast grepp och rullar sig sedan fram så långt man kan för att sedan rulla tillbaka igen. S V i n J o b b i g t. Men bra. Jag gör tre gånger tio varje dag. Det gäller att förbereda sig för en höst framför datorn igen. Det är livsfarliga grejer och kräver en kropp i trim. 

###

Repa? Ja kanske att det blir ett rep men Jimpa och Stoffe snart. Båda har uttryckt positiva känslor. Jag fnular på några dängor. Rakt och enkelt såklart, värdelös som jag är på att spela. Men det man förlorar på teknik och musikaliskt kunnande tar man igen på känsla och humor. 

###

Ikväll är jag barnvakt åt systersonen. Han är en ängel och somnade som på beställning. Mina egna barn... är mina egna barn. Krångligare so to speak. 

###

Verkstan ute i ladan kommer att bli skitbra. Ett blivande favorittillhåll. 

Barnets skratt i slänggungan #torplife S06E07

 

Dag sju på torpet. Ogudaktiga som vi är anstränger vi oss mer än vanligt. Gräver upp en bit nytt trädgårdsland, går ner till stranden och testar dotterns radiostyrda båt, kör trimmer, sågar ner en bit murket trä, lagar lasagne och spelar fotboll. Dessutom: jag springer en sväng på kvällen. På grusvägar mellan åkrarna och solen är lite gömd men kastar vackert ljus över rågen. Det känns förjävla motigt att springa (som det gjort sista halvåret) men jag gillar det bättre än på länge. Det är så här det ska vara att springa. Den eviga rundan längs Årstaviken är bra för att vara i centralt i Stockholm men är ingenting i jämförelse med det här. Rymden. Sikten. Luften. 

Jag hittar en död fjäril på vägen. Jag är mer intresserad än vanligt eftersom tvillingarna fick varsin insektsbok av i födelsedagspresent av min mamma och pappa. Jag och dottern tittade i den tillsammans igår och läste om en massa fascinerande fjärilar som finns i vår del av landet men som en annan aldrig hört talas om. Jag tror att den döda fjärilen som ligger framför mig på grusvägen är en amiral. En vacker varelse. Jag tar kort på den och lägger ut på insta. 

 

####

Jag tar en dusch genom att hälla vatten som jag värmt på spisen över mig med hjälp av en hink. Det är uppfriskande. Jag står på baksidan av huset och blir mygg- och knottbiten. De små ettriga flygfäna är överjävliga just nu. Så fort det är vindstilla blir man uppäten. Det är så man inte vill sitta ute och äta. 

### 

Dottern kommer ut på farstubron. Det är sent och dags att gå och lägga sig.  Hon ber om fart på slänggungan en sista gång för dagen. 

"Snälla. Bara en gång."

"Okej då, men sedan går vi in och gör oss iordning" säger jag. 

Jag tar i allt jag kan och hon svingas upp mot trädgrenarna med högre fart än någonsin tidigare. Hon skriker av glädje. 

"Det här är bättre än Grön Lund" tjuter hon. Det är en fras hon snott från storebrorsan.

Hon skrattar och det strålar om hennes ögon. 

Den stunden rusar lyckan runt runt i min kropp. 

Stockholm stairs – så var söndagens stenhårda DIY-lopp i Henriksdalstrappan #blogg100

Representing Flintbacken Zoo. Foto: Mattias Andersson

 I dag var jag med i årets hittills roligaste lopp: Blodsmakstrappen - Stockholm stairs. Ett mycket sympatiskt arrangemang där pokalen bestod av en hemsnickrad minitrappa och där soundtracket bestod av Iron Maiden. Det var uppsluppet och allmänt opretentiöst. Några av deltagarna (och arrangörerna) kände jag igen sedan tidigare. Kanske främst från det klassiska DIY-loppet Run in Blood som gick av stapeln på Gärdet augusti 2013. Men de flesta av dagens deltagarna var för mig nya ansikten. Som Jörgen till exempel. En herre i keps med lår som min bål och som jag trodde skulle vinna. Det gjorde han inte. Men stark var han. Det var många som var starka. Det är en trevlig kombination: hårdrockare med tattoos, bandtröjor och som bär en en air av "fuck sport" som ändå är ena jävlar på att kuta och lyfta tunga grejer.

Mattias "Limpan" Lindmark, en av arrangörerna och konferencier.

Jag var inte stark idag. Jag hade tänkt att skita i hela grejen på grund av att jag ägnat större delen av helgen åt att ha ont i huvudet och hosta. Men sedan blev det söndag morgon, huvudvärken var borta och tröttheten... ja den fanns ju där men gick att mentalt stoppa undan. Så jag packade ner ungarna i lådan och drog dit. Jag fick till och med support av min fina vän Tjurn och hans familj. Det var fan så sweet. Vi hängde runt där vid foten av trappen intill Henriksdals reningsverk, småpratade och drack termos och jiddrade med barnen. Det blev ju en hel del väntetid som det alltid blir. 

Eftersom jag vetat att min fysiska prestation inte skulle vara på topp satsade jag istället desto mer på att charma publik och medtävlare med min outfit. Jag gjorde helt enkelt en egen merch-tröja. Ett unikt "Stockholm stairs-linne". Vitt med svart spritpenna. Som den slog! Folket älskade den. Min son sjuårige son blev därmed överbevisad. När jag satt hemma i morse och designade alltihopa på köksbordet undrade han lite försiktigt om de andra skulle skratta åt mig. "Nej, nej, de kommer älska det" sa jag segervisst och så blev det.

Något ska man ju vinna. 

Själva tävlingen gick inget vidare för mig. Det var så sjukt jobbigt! Jag sprang igenom trappan en gång före start, i lugnt tempo. Kände att "ja det här är inte så farligt". Sedan, när startsignalen gick på allvar: H E L V E T E! De första fyra avsatserna gick bra, sedan slog mjölksyran till. Nästan uppe vid toppen vek sig benen och jag ramlade till. Tack vare räcket lyckades jag springa in på 48 sekunder. Det andra varvet gick bättre rent tekniskt men var nästan tio sekunder långsammare. Så svag var jag i benen. 

Killen som vann, Patrik Laken, sprang första rundan på mindre än 40 sekunder. Such a monster. Det blir till att träna lite hårdare framöver. Nästa trappa, då jävlar.

Här kommer en radda bilder så ni kan se lite mer hur det hela såg ut. Jag älskar sådana här gör det själv-tillställningar. Det är så enkelt och så jävla kul. Eftersom jag hade barnen med mig idag blev det ingen eftersläckning med övriga på Boule & Berså men annars hade ju det varit den ultimata avslutningen. 

Snart är det sommarlov. Då ska jag göra grustaget till ett stående inslag på löprundorna.

Soundtrack: Iron Maiden: "Run to the hills"

Medtävlare.

Tishan!

Trappan. Du ser en femtedel i bild.

Bra pannband och hår!

Så ska en pokal se ut!

Jag ser mycket framemot kommande Stockholm stairs-arrangemang.

Så här såg det ut när jag satte fart förresten. Filmade gjorde Mattias "Tjurn" Andersson.

http://ajxxl.tumblr.com/post/144761699044/representerade-familjen-på-helgens-i-särklass

Det är dags att bli lite stark inför semestern #blogg100

Det är mitten av maj. Mitt i grisvåren, perioden när det är som mest att göra både på jobb och i familjen. Samtidigt: ljusa kvällar och hopp om livet. 

Jag drog till gymmet idag som en effekt av det senare. Det är dags att få igång kroppen igen, bli lite stark inför semestern så man orkar med allt fix och bad. Satan vad jobbigt det var! Det är det alltid. Och nya Hatebreed gav fan ingen hjälp. Men jag gnetade på och efteråt är det ju värt. 

Det får mig alltid att skifta fokus. Den där jobbgrejen du funderade på hela vägen hem går från att vara superviktig och jobbig att tänka på till "äh skit i det nu, det där tar jag imorgon". En underbar känsla. Jag kan tyvärr bara uppnå den genom träning eller ordentligt alkoholintag. 

Det senare är ju tyvärr mindre hälsosamt än det första. Och tamejfan ä n n u jobbigare. 

###

Mitt debacle med telefonen löste sig. Jag fick fabriksåterställa fanskapet. Det var igår kväll som mobilen laddade ur på väg hem och trots laddning under natten: helt död i morse. Den gick inte att få igång. Jag testade att uppdatera den via Itunes tre gånger utan framgång och till sist gjorde jag återställningen. Det var inte så farligt som jag hade trott. Jag hade trots allt en kopia i Icloud. 

### 

På söndag vankas ett DIY-lopp som alla bör känna till. Då är det Stockholm Stairs i Henriksdalstrappan. Jag siktar på att vara med. 

Trasiga händer och äktenskapet mår bra av sol #blogg100

Så är det fan. Växter, djur, barn och vuxna mår bra av sol (lagom givetvis och inte får mycket pang på huden men i övrigt). Samma sak är det med äktenskapet. Det mår bra av vår och ljus och när det blir roligare att leva igen är det roligare att dela glädjen.
Jag skulle säga att 1 maj i år var en äktenskaplig succé. Vi har skrattat och grejat med ditten och datten och hunnit med varsitt träningspass och barnen var glada och lekte utomhus och vi drack kaffe och lagade middag. Det var fan som i en fucking romcom. När det var som allra härligast tog jag en bild på oss allihopa (minus ena tvillingen för han var upptagen med att springa i slänten och leta skatter) där vi ser så där ohemult lyckliga ut och den bilden skickade jag till svärmor! Hon blev glad såklart och jag blev glad för det.

####

Sedan drog jag ut och sprang för att jag kände mig så styrkt. Jag stannade vid utegymmet på Årstasidan och gjorde så mycket armgång att jag fick skinnflådda händer och det var härligt det med. Jag lade ut bilden på mina nävar på Facebook och en kompis skrev att jag borde ta stelkrampspruta och då blev jag nojjig i en sekund innan jag bestämde mig för att det var det dummaste jag hört. Och han skojade ju visade det sig.

Jag lyssnade på Beyoncé.

###

Tvillingarna hann gå på kalas också och jag hängde kvar eftersom de ville det och jag småpratade med några andra föräldrar och det var tråkigt tills det började handla om politik. Då gick två av dem.
När vi kom ut efteråt mötte vi Feministiskt initiativs demonstrationståg på väg från Mariatorget till Tantolunden. I täten körde ett militärfordon och det måste man ju gilla. Det är alldeles för få parader med militäriska inslag i Sverige som jag brukar säga.





####

På kvällen drack jag en stor stark och sedan en kopp kaffe och sedan jobbade jag en stund och skrev det här. Jag tänkte på sommaren.

Jag lyssnade på Håkan Hellström. 

###

Jag har nu bloggar varje dag i två månader och jag ska fortsätta blogga varje dag åtminstone maj ut. Men jag tänker fan fortsätta. Jag ska blogga så inihelvete hela sommaren. Frågan är vilken av alla bloggar jag ska curera bara. Den här, den här eller den här. Kanske fortsätter jag bara på den utposten.

Evernote räddar förrådsstädningen, Tv med Luuk och Baphomet-Furtenbach i Det politiska spelet #blogg100

Helg är en annan typ av jobb.
Så tänkte jag när jag stod nere i förrådet och sorterade kartonger förut. Jag verkligen avskyr att sortera kartonger i förrådet.
Men jag fick en briljant idé idag när jag stod där nere och svor. Det är ju nämligen alltid likadant, jag sätter ner en massa grejer (säg skridskor), glömmer bort att de finns, köper nya – och hittar de ursprungliga!
Men nu är det slut med det. Jag gjorde nämligen ett litet index. Jag älskar appen Evernote, använder den varje gång jag antecknar något i mobilen (vilket är väldigt ofta, till exempel skriver jag nio av tio blogginlägg på mobilen, som det här) och varför inte skriva ner en innehållsförteckning för förrådet!
Jag tog några bilder på alla kartonger, liggunderlag och konstiga väskor som står där nere och punktade ner i text vad allt innehåller.
Nästa gång jag blir fundersam om det finns någon vårjacka i storlek 140 som tvillingarna kan använda behöver jag inte gå ner i källaren! Jag bara gör en sökning i Evernote!
Okej, jag skrev ju inte ner exakt allt,men lite övergripande. Vinningen kommer ändå vara enorm.
Jag fattar inte varför jag inte kommit på detta tidigare.

###

I övrigt har söndagen varit lila okristlig som alla andra.
Jag har sprungit och kört utegym, städat, fixat lunch, svurit över en satans tejprulle och skjutsat ungar i lådcykeln som en värsta värsting.

När jag och tre barn rullade Krukmakargatan fram mötte vi Viktor Barth-Kron. Jag sa hej och han sa hej och imorgon kanske vi ses på pressläktaren i Stockholms stadshus.

###

Jag har lyssnat på podcast också. Eftersom både @fredrikwass och @ftideman kommenterade min förra bloggdelning på Facebook med att säga att Tv med Luuk var en av deras favoritpoddar, är jag ju tvungen att ge den en chans till.
Idag lyssnade jag på intervjun med Johan Croneman. Den var okej. Men jag saknade flera följdfrågor.
Till exempel sa Croneman att han och DN vill vara en del av det pågående samtida samtalet och att det ska vara en röd tråd genom hans tv-kritik. I samma program sa han att han aldrig sett Paradise Hotel och att det var svårt att hitta program på kanaler som Tv3 och Kanal 5 som är värda att se och skriva något om.
Jag vet inte jag. Jag hade gärna lyssnat till en djupare förklaring av hur Croneman definierar det pågående samtidssamtalet.

Dessutom hävdar Croneman upprepade gånger att han hellre ställer frågor än slår fast hur något är. Har verkar tala sanning när han säger att han sällan läser sina egna texter i efterhand. Jag är ingen notorisk Cronemanlösare men jag har läst tillräckligt många av hans krönikor för att ifrågasätta det påståendet.

Jaja, jag är picky. Men om det nu ska handla om TV och Luuk är programledare så ligger ribban ganska högt. Jag har börjat på Hellenius-avsnittet precis. Får se hur det blir.

Vad tycker ni?

###

Jag har påbörjat det senaste avsnittet av Det politiska spelet också. Om jag var rockjournalist alternativt kulturskribent av typen Fredrik Strage skulle jag genast dyka ner i ämnet Fredrik Furtenbach, inrikespolitisk kommentator, och hans blinkningar till satanismen. Han har upprepade gånger namedroppat såväl Satanistiskt initiativ (politiskt skojparti i senaste valet) som gethuvuden och Baphomet-statyn i USA.

Nu senast konstaterar han att det är avsnitt 66 som spelas in, en speciell händelse eftersom det är nästan som 666, the number of the beast, säger Furtenbach.
Kul på alla sätt tycker jag. Värt en grävning. Go get it someone!

"Pluggen ur", en folkabuss och Close-Up Magazine #blogg100

Får en lucka i schemat på morgonen eftersom Helene lämnar barnen, byter snabbt om till korts och springer till jobbet.
Det är svinjobbigt. Jag har känt mig fysiskt trött ett tag och idag är tyvärr inget undantag. Inte så där att jag känner mig sjuk, mer som att energiflödet är strypt. På den tiden då jag körde moppe (hederlig 50 cc bensinare, sweet old good times) var en vanlig trimmetod att köra "pluggen ur". Att helt enkelt borra upp ett större hål mellan förgasaren och cylinderhuset. För att på så sätt öka bränsleintaget i motorn och få mer pang för pengarna. Jag hade en Yamaha FS-1 så jag hade förmånen att kunna köpa en liten metallbit som man bytte ut mot den som satt i motorn och på sätt få pluggen ur. 
Hur som helst, det jag vill säga är att det känns i kroppen som om någon fixat "pluggen i". Strypt bränsleintaget alltså.

Det går ju att springa och jobba och laga mat till barnen ändå, men det är mindre roligt än vanligt.

###

Nä vi ändå snackar dåtida fordon måste jag ta upp den här fina folkabussen jag gick förbi på Hornsgatan idag. Vilken pärla. Jag kommer alltid att älska folkabussar. Mina föräldrar hade två stycken i rad när jag var barn. Först en gul, sedan en vit. Inte den allra äldsta sorten (som på bilden) utan -80 och -90-talsmodellen. Stora och bra (en sanning med modifikation) var de i alla fall. Jag lärde mig att köra bil i den vita och sedan dess tycker jag att man ser förjävla dåligt i vanliga personbilar. 

###

För övrigt läste jag Fredrik Wass blogginlägg om att önska sig en mentor igår. Jag vill också ha en mentor. Gärna en äldre gubbe eller tant som vet mer och bättre än en själv.

###

Jag har fått Close-Up på posten, prenumerant som jag är. Ingen tidskrift kan mäta sig med den när det gäller att förmedla en känsla av att tiden stått stilla. Ibland älskar jag det, ibland avskyr jag det.

###

En grej till. När jag gick en liten lunchpromme runt ambassaderna idag stannade jag till vid Artillerikyrkogården bakom Radiohuset. Måste lätt vara stans i särklass deppigaste. Liten, inhägnad och överskuggad av Radiohuset.

Two sided politics #blogg100

Läser DN och  SvD. Blir matt. Tänker som många gånger förr att det finns för många politiker som är intresserade av att vinna val. Tänk vad intressant det skulle bli om politiker i större grad saluförde idéer istället för kampanjstrategier.
Dock hittade jag en intressant grej i Anders Q Björkmans intervju med Orhan Pamuk, med bäring på bostadsdebatten.
Som Anders lade märke till:

Ett bostadspolitiskt sätt att läsa min Orhan Pamuk-intervju. https://t.co/p03ljKKk54 https://t.co/SDCyDOtQqc

— Anders Q Björkman (@AndersQBjorkman) 13 mars 2016

###

Slänger ungarna i lådcykeln och rullar till Gamla stan för dans. Marcus Birro är också där, med sitt barn. Någon gång ska jag slå mig i slang med honom.

###

Min son säger att han kanske ska bli konstnär när han blir stor. Och dansare. Bra säger jag. Om du tränar mycket på att rita, måla och dansa kan du det.
"Man måste ha mycket tålamod när man ska bli konstnär i alla fall. Jag har inte så bra tålamod", säger han.
Tror du inte att man måste ha bra tålamod om man ska dansa?
"Nej inte lika mycket. Man måste vänta så mycket på att färgen ska torka när man är konstnär".
Ja det är ju sant, tänker jag.

###

Såg premiäravsnittet av House of Cards såsong 4 igår kväll. Bådar gott.

###

Imorgon fyller årets #blogg100 fjorton dagar. Hittills inga svårigheter att keep up with the pace.

###

Förresten, ni som är stockholmare, har ni hört att vi kanske får en "night mayor" framöver? Det låter som en vettig idé. Det skulle knappast kunna göra det svårare där ute för alla kultur- och nöjesarrangörer i alla fall, tänker jag.

### 

Igår var det kortspremiär! Sprang runt Söder i solsken. Idag pressade jag mig iväg till gymmet. Det var värt, trots att jag kände mig sjuk innna. Det gick över liksom, som så många gånger förr. I lurarna: Bas och Urgehal.

Lyssnar på Mats Nileskär och minns P3 Slammer #blogg100

En gång i tiden var jag en notorisk P3-lyssnare. I synnerhet på Håkan Perssons två timmar långa P3 Rock varje söndag (vilket arbete byttes mot torsdag). Jag började lyssna slaviskt redan när programmet hette Slammer och Håkan Persson var programledare tillsammans  med en kvinna var namn jag inte minns (började på S) och som jag blev våldsamt förälskad i bara genom att höra hennes röst. Vi snackar tidigt 90-tal nu och när jag säger lyssna slaviskt menar jag det. En period spelade jag in alla program på kassett och skrev noga upp vad alla låtar hette och gjorde blandband med de bästa låtarna.

Jag har lärt mig det mesta jag kan om rock/metal av att lyssna på P3 och Håkan Persson.

Många inslag minns jag än. Intervjun med B-thong, Landlords, Grave och Henry Rollins till exempel. Långt ifrån några storheter (bortsett från Rollins då) men vars röster och approach måste ha gjort intryck.
Ett tag körde Persson mycket obskyr Indiepunk från England. Ett band som heter Bivouac kommer jag ihåg att han träffade. De hade valt namnet för att det låg bra i munnen. Musiken minns jag inte. Förmodligen var det mycket fuzzy gitarr och släpig brittisk nasalsång.

Nåväl. Jag älskade P3 Slammer och P3 Rock.
Med tiden lyssnade jag även på P3 Dans med Calle Dernulf och ibland på P3 Soul med Mats Nileskär.
Vilka intervjuer han gjorde Nileskär. Eller förlåt, vilka intervjuer han fortfarande gör!

Idag insåg jag att Nileskär is going as strong as ever. Av en slump hamnade jag på P3 Souls sida på Sverigesradio.se och hittade massor av fina färska program Nileskär.
Jag blev genuint glad av det. P3 Rock fick ju nyligen lägga ner.

Vilken skatt han är Nileskär. Viken access han har. Och vilken kunskap han sitter på. Och rösten!
Efter att ha lyssnat på hans timme om och med Kendrick Lamar och J Cole fick jag en känsla i kroppen som påminde om den jag hade i mitt pojkrum de där sena söndagkvällarna med Slammer. En känsla av att bli guidad och upplyst. Jag blev glad helt enkelt.

Efteråt lyssnade jag på J Cole och tyckte det var skitbra. En artist jag knappt hört namnet på innan detta.

Public service när det är som bäst.

Springer på lunchen, blir förundrad över Aftonbladet och träffar gammal vän på tåget #blogg100

Det var en kort vecka. Jag jobbade bara tre dagar. Men även en kort vecka är en vecka som ska gnetas igenom.
Fast det har varit en bra vecka. 

Jag har skrattat på jobbet och hunnit springa några gånger.

Idag sprang jag på lunchen. Denna svårbemästrade aktivitet som kräver nogrann planering och disciplin. Det är lättare sagt än gjort att bestämma sig för att ta det där ordentliga breaket som krävs,  gå ner i källaren för att byta om och sedan ge sig iväg.
Men vad skönt det är när du väl kommit ut. Inte för att löpningen i sig brukar vara någon stor upplevelse på en lunchrunda utan för att att ger en redig paus i huvudet, kräver djupa andetag och tvingar fram känslan av att vara i  kroppen.

Jag sprang den vanliga biten. Längs Djurgårdsbrunnskanalen och tillbaka.
Jag lyssnade på senaste Slayer och sket i att det duggregnade.

På eftermiddagen hände en grej jag störde mig på. En före detta kollega från Aftonbladet ringde och sa att han numera jobbade med att skriva lokala nyheter i kortformat för deras mobilsajt. "Mest rewrites". Och nu undrade han om jag kunde bjussa på en bild till ett knäck som min nuvarande kollega Clarence Frenker skrivit om en exceptionell lägenhetsaffär.
Jag svarade nej, eftersom vi själva fått bilderna av en utomstående part och hänvisade honom till samma källa, en mäklare.

Senare läser jag hans artikel. Där finns den efterfrågade bilden, en hänvisning i text till vår originalartikel men ingen länk till oss. Och det citat (från mäklaren) som förekommer i Aftonbladet-artikeln är identiskt med det i Clarence original. Utan att det står angivet att citatet kommer från oss på StockholmDirekt.se

Jag blir sne och tänker ringa upp Aftonbladetkollegan men inser han ringt från dolt nummer.
Jag mejlar till honom och säger att jag saknar länkar och undrar hur det kommer sig att citatet är identiskt. Om han kontaktat mäklaren för att få loss bilden borde han rimligtvis också kunnat få ett eget citat.

Jag får inget svar.

###

Senare tar jag tåget till Katrineholm för att ta med mig tvillingarna hem efter sportlov hos mina föräldrar.
Men vi blir kvar över natten.

På tåget träffar jag en kompis som jag sällan träffar nuförtiden. Han är inne i lokalpolitiken.
Han berättar om en strid gällande en historisk skolbyggnad på Djulö. Han är ordförande i ansvarig nämnd och har fattat beslut om att huset ska rivas för att ersättas av bostäder. Byggnaden är gammal, sliten och fyller ingen bra funktion. Det är inte värt att lägga de kommunala pengar som skulle krävas för att hålla huset igång, argumenterar han. 

Många har sagt sig vara för ett bevarande av huset. Det har startats Facebookgrupp och det har skrivits artiklar och insändare.

Hur många har framför sådana åsikter direkt till honom?
En person har mejlat, svarar han.

Ibland undrar man om inte människor vill känna sig överkörda och svikna. Att det så lätt att må bra i den rollen att man hellre ger upp i förväg än försöker skapa förändring.

Uppdatering:

Senare under kvällen läggs det till "säger han till Stockholmdirekt" efter citatet. Men fortfarande ingen djuplänk i artikeln. Först i botten, längst ner, läggs det till --->

Källa: Stockholmdirekt.se med länk. 

Det är bra. Men är det inte att använda väl mycket av andras material? Det är ändå giganten Aftonbladet vi pratar om, och deras nya affärsmodell för att kunna sälja lokala annonser. 

Skrattar på jobbet och köper en groda #blogg100

Kåt och tacksam vid Slussen.

Det tar emot lite när jag vaknar men jag lyckas vända känslan till något bra. Jag behöver ju inte lämna barn idag så jag tar på mig löparskorna och springer till jobbet.

Jag ogillar att behöva duscha och byta om på jobbet men what the fuck, att starta dagen men en springtur överväger. Det är bar att trycka ner alla kläder och krämer och skit i ryggan. 

Krämer förresten. Jag har alltid haft risig hy men på senare tid oh my god, jag behöver bara komma i kontakt med vatten för att fullkomligt torka ut. Så numera springer jag med kräm i ryggan. Jag skyller på åldern.

Tullhuset från 1876.

Well well. 

Solen skiner och Stockholm visar sig från en god sida när jag börjar kuta. Plastmuggskonsten vid Slussen "Kåt och tacksam" är fortfarande kvar. På Blasieholmen rundar jag Lydmar hotell för att ta en ny bild på tullhuset på kajen. Det som ska rivas för att ge plats åt Nobel Center.

Jag skriver en grej om det under dagen.

Det är mycket garv på jobbet faktiskt, trots sjukdomsbortfall och förkylningar. Det har ju skrivits om det en massa men jag kan intyga; trams på jobbet är bra för

1 stämningen

2 produktionen

3 kreativiteten

Jag blir klar lite för sent för att kunna springa hem också så det blir tunnelbana, vilket jag också skrev en kort artikel om idag förresten.

###

Janne på akvariebutiken.

På väg hem, till enbart tolvåringen och hans kompis, köper jag pizza på Feca och en ny groda till akvariet. Det är inte mina domäner egentligen men den groda ungarna redan har har blivit så ensam sedan den andra rymde och dog (RIP).

Jag snackar lite med Janne på Södermalms akvariebutik (vilken snubbe det är för övrigt) och han övertalar mig att välja en guldgroda. Det blir säkert bra, även om stackaren ser lite rädd ut än så länge.

###

För alla metallskallar där ute kan jag tipsa om att Marc Maron intervjuar Scott Ian från Anthrax i sin senaste podcast.

 

Expressen-försäljare knackar på dörren #blogg100

Det är gött att slippa den vanliga rundan längs Årstaviken. Idag sprang jag rakt igenom skogen och kom ut vid ett ställe som heter Ormeshaga. Det känns som en lång runda men är kort. Det gjorde inget. Min kropp känns inte 100 procent just nu. Det är något skit i vägen. Som om lederna var fyllda med lim.

Det är rena hälsolägret att vara hos svärmor Gunsan. Jag och Helene sover som döda, är ute och leker med ungarna (och springer lite) och äter typ fem mål on dagen. Fika ni vet.

Idag ägnade jag en lång stund åt att såga och hyvla till träbåtar i verkstan dessutom. Dottern ville göra en båt att köra med i ån vid tågrälsen och sådana aktiviteter ska ju uppmuntras.

Apropå mediebranschen så knackade det på dörren här tidigare idag. En ung man med en Expressenkasse stod utanför. Han sålde Expressen, Kvällsposten och tillhörande söndagsbilaga. Vid dörren!
Helene kopplade det till Bonniers desperata kamp för att hålla uppe upplagesiffrorna, och det kanske stämmer men enligt Gunsan är fenomenet inget nytt. För flera decennier sedan var det vanligt att extraknäcka här i krokarna med att gå runt och knacka dörr i gårdarna för att sälja kvällstidningar, säger hon.

Jag gillar det. Om jag bodde utanför stan skulle jag garanterat handla kvällstidning oftare om det kom någon och erbjöd den vid dörren. 

Jag läste bland annat om kommande super tuesday och kampen mellan Trump, Cruz och Rubio.

Kanske är det det pågående presidentrejset som fått mig att se om första avsnittet av Show me a Hero. David Simons (The Wire-skaparen) miniserie om en ung borgmästare i Yonkers. Inte direkt presidentkoppling men amerikansk politik, spinn och makthunger. Kan vara bra. Jag är svag för David Simon.

Fin morgonrunda i Katrineholm

Hälsar på mor och far över helgen. Båda systrarna är här med familjer också.
Tryckte mig ut tidigare än övriga och fick en fin tur före frukost.

Bra gjort morsan

Det finns inte många stunder jag gillar bättre än tidiga lördagmorgnar innan övriga i familjen har vaknat.
Det är tyst, ljust och en kort kort stund kan jag njuta av villfarelsen att en hel dag ligger framför mig, helt fri att njutas på vilket sätt jag än vill.

Jag stack ut och sprang. Det knarrade säkert under fötterna men det hörde jag inte eftersom jag lyssnade på Motörhead.

Resten av dagen blev också fin. Jag har fixat lite hemma i Residence of Flintbacken Zoo, åkt skridskor och käkat vegetariska fultacos.

Fick också chans att berömma morsan för att hon krävt högre lön för det extrajobb hon ska göra under året, pensionär som hon är. Bra gjort mamma!

Morgonlöpning

Vilken vacker morgon det är. Jag pressade mig upp och sprang en runda.

Jag passade på att säsongsstarta bloggandet på Soul Enduro när jag ändå var uppe och ledig.