Inlägg
Dag sju på torpet. Ogudaktiga som vi är anstränger vi oss mer än vanligt. Gräver upp en bit nytt trädgårdsland, går ner till stranden och testar dotterns radiostyrda båt, kör trimmer, sågar ner en bit murket trä, lagar lasagne och spelar fotboll. Dessutom: jag springer en sväng på kvällen. På grusvägar mellan åkrarna och solen är lite gömd men kastar vackert ljus över rågen. Det känns förjävla motigt att springa (som det gjort sista halvåret) men jag gillar det bättre än på länge. Det är så här det ska vara att springa. Den eviga rundan längs Årstaviken är bra för att vara i centralt i Stockholm men är ingenting i jämförelse med det här. Rymden. Sikten. Luften.
Jag hittar en död fjäril på vägen. Jag är mer intresserad än vanligt eftersom tvillingarna fick varsin insektsbok av i födelsedagspresent av min mamma och pappa. Jag och dottern tittade i den tillsammans igår och läste om en massa fascinerande fjärilar som finns i vår del av landet men som en annan aldrig hört talas om. Jag tror att den döda fjärilen som ligger framför mig på grusvägen är en amiral. En vacker varelse. Jag tar kort på den och lägger ut på insta.
####
Jag tar en dusch genom att hälla vatten som jag värmt på spisen över mig med hjälp av en hink. Det är uppfriskande. Jag står på baksidan av huset och blir mygg- och knottbiten. De små ettriga flygfäna är överjävliga just nu. Så fort det är vindstilla blir man uppäten. Det är så man inte vill sitta ute och äta.
###
Dottern kommer ut på farstubron. Det är sent och dags att gå och lägga sig. Hon ber om fart på slänggungan en sista gång för dagen.
"Snälla. Bara en gång."
"Okej då, men sedan går vi in och gör oss iordning" säger jag.
Jag tar i allt jag kan och hon svingas upp mot trädgrenarna med högre fart än någonsin tidigare. Hon skriker av glädje.
"Det här är bättre än Grön Lund" tjuter hon. Det är en fras hon snott från storebrorsan.
Hon skrattar och det strålar om hennes ögon.
Den stunden rusar lyckan runt runt i min kropp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar