Läser böcker som aldrig förr och snart dags för rep #torplife S06E30

 

Ja, jag har semester. Men jag har också dragit ner på den tid jag ägnar åt sociala medier. 

Det gör att jag läst fler böcker de senaste veckorna än jag under hela våren. 

Det är lätt att glömma bort hur kul det är att läsa. Utöver själva inhämtandet av faktaberättelser, skönlitteratur eller vad det nu vara månde – så gillar jag själva handlingen. Det krävs att man sitter stilla en stund. Och det kräver koncentration. Jag drabbas ofta av rastlöshet och konstigt nog fungerar ofta läsning på ett botande sätt. Det är lättare att ta upp telefonen och fippla runt lite men varje gång jag tvingar mig att läsa en bok istället blir jag mer tillfreds. Jag ska försöka komma ihåg detta när arbetshösten är igång igen. 

Böcker jag läst hittills på min semester:

Tredje delen i Hunger Games-serien: The Mockingjay av Suzanne Collins. 

Tredje delen i Tomas Engströms thrillerserie om Ludwig Licht: Norr om paradiset. 

Biografin om Steve Jobs av Walter Isaacson.

Halva liv av Qaisar Mahmood.

Den dag jag blir fri – en bok om Katarina Taikon av Lawen Mohtadi. 

Erik Lewin: Almedalen har fallit. 

De utklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg (lyssnar på ljudboken när jag springer).

###

Min nya träningsbänk gör succé. Den står där på gräsmattan och både jag och Helene går dit lite titt som tätt och lyfter några hantlar eller kör lite spontan bänkpress. Det går ju att lyfta lite även efter en öl eller så... 

Helene har köpt ett bålträningshjul. Ni vet ett sådant där hjul i plast med handtag på varje sida. Man lägger sig på knä med hjulet i ett fast grepp och rullar sig sedan fram så långt man kan för att sedan rulla tillbaka igen. S V i n J o b b i g t. Men bra. Jag gör tre gånger tio varje dag. Det gäller att förbereda sig för en höst framför datorn igen. Det är livsfarliga grejer och kräver en kropp i trim. 

###

Repa? Ja kanske att det blir ett rep men Jimpa och Stoffe snart. Båda har uttryckt positiva känslor. Jag fnular på några dängor. Rakt och enkelt såklart, värdelös som jag är på att spela. Men det man förlorar på teknik och musikaliskt kunnande tar man igen på känsla och humor. 

###

Ikväll är jag barnvakt åt systersonen. Han är en ängel och somnade som på beställning. Mina egna barn... är mina egna barn. Krångligare so to speak. 

###

Verkstan ute i ladan kommer att bli skitbra. Ett blivande favorittillhåll. 

Att snödö i bänkpressen - snacka om sorgligt

OBS bilden föreställer annan "maskin" på grund av "hann" inte fotografera bänkpressen.

Utegymmet vid Eriksdalsbadet. I minusgrader och lätt snöfall en sen söndagkväll.

Förmodligen bättre mental träning än fysisk.

Å andra sidan är det viktigaste formen av träning.

När jag låg ner på marken i "bänkpressmaskinen" och tittade upp mot svart himmel och ljusa snöprickar tänkte jag plötsligt: Tänk om det skulle komma fram någon och bara helt sonika skjuta mig i skallen nu. Vilket snöpligt slut det skulle vara.

Sedan reste jag mig och sprang hem.

@a_jennische

I dag säger jag upp gymkortet

Jag betalar 345 kronor i månaden för att träna absolut max en gång i veckan. Den snabbtänkta räknar då ut att varje pass kostar nästan 90 spänn.
Det är inget bra pris.
Särskilt inte med tanke på att jag kan utnyttja det fina utegymmet vid Eriksdalsbadet gratis samt använda bostadsrättsföreningen habila styrketräningsrum för 600 kronor PER ÅR.

Jag köpte gymkort i höstas för att sätta press på mig själv men hej det handlar inte om mig. Jag var en jävel på disciplin så länge det handlade om att styra över mig själv. När all ens tid ska samköras med fyra andra individer, varav tre är långt ifrån självgående, så är läget ett annat.

Nej min nya deal blir att satsa på beach 2013 UTAN gymkort.

Om män och kvinnor som alltid luktar gott

Stadslöpning kräver sin människa. Du måste stå ut med att du är högröd, svettas och flåsar till allmän beskådan. Du måste också väga in att du riskerar att möta människor som du i vanliga fall bara möter i jobbet, och som du inte alls vill visa dig bruten inför.

Urban löpning utsätter dig alltså för helt andra styrkeprov än naturlöpning, i människofria miljöer.

I början av seklet, när jag bodde i Göteborg, inträffade något som aldrig skulle skett utanför stan. Jag bodde i Majorna och skulle av någon anledning igenom city och ut på andra sidan. Morsk som jag var drog jag på mig minimala korts och ett linne och gav mig ut på Vasagatan, kaféernas autostrada. Muskulös har jag aldrig varit, långhårig nästan alltid.

I höjd med Marilyn video möter jag ett par i 30-årsåldern, då typ tio år äldre än mig. Snubben är bred och har förslitna jeans, damen är blond och trutmunnad. Jag ser att de tittar på mig och precis när jag springer om dem säger snubben till sin dam:

- Höhöhö, var det där en man eller en kvinna?

Högt och tydligt. Så att jag ska höra det.

Även om jag fortfarande minns saken med skräckblandad förtjusning är det sådant som ingår när man springer urbant. Sådant man får räkna med liksom.

I Stockholm är det försiktigare. Det är både bra och dåligt. Här är det skit du som löpare får av dina åskådare av en mindre bullrig karaktär men mer långsint.

- Jag såg chefen och hennes man springa utmed Årstaviken för några veckor sedan. Typ kassler med ben och värsta cancerflöjten, kan en lyckad person säga i förtroende till en annan.

Försiktigheten, rädslan att öppet störa någon, tar sig också i absurda uttryck bland själva löparna.

De luktar gott! Hela tiden!

Trots att de avverkat två mil och är helt dyngsvettiga lämnar de ett moln av taxfreebutik på Arlanda efter sig. Tidigare i dag mötte jag en kille i spåret (observera, i löparspåret) som fanimej luktade som nyondulerad herre.

Hur bajsnödig är inte en sådan person? Förmodligen så bajsnödig att han vägrar ta med sig lunchlåda till jobbet enkom av rädsla för att någon ska tycka att det luktar "mustigt" när den värms i mikron.

Jag brukar hälsa genom att släppa väder. Tio meter innan vi möts. Då hinner gasmolnets alla doftämnen utveckla sin fulla prakt lagom tills vi passerar varandra. För att förstärka the impact av min alltid deofria löparodör.

Svett luktar gott, som min kusin brukar skoja. Åtminstone i löparkläder.

MVH/AJ