Expressen-försäljare knackar på dörren #blogg100

Det är gött att slippa den vanliga rundan längs Årstaviken. Idag sprang jag rakt igenom skogen och kom ut vid ett ställe som heter Ormeshaga. Det känns som en lång runda men är kort. Det gjorde inget. Min kropp känns inte 100 procent just nu. Det är något skit i vägen. Som om lederna var fyllda med lim.

Det är rena hälsolägret att vara hos svärmor Gunsan. Jag och Helene sover som döda, är ute och leker med ungarna (och springer lite) och äter typ fem mål on dagen. Fika ni vet.

Idag ägnade jag en lång stund åt att såga och hyvla till träbåtar i verkstan dessutom. Dottern ville göra en båt att köra med i ån vid tågrälsen och sådana aktiviteter ska ju uppmuntras.

Apropå mediebranschen så knackade det på dörren här tidigare idag. En ung man med en Expressenkasse stod utanför. Han sålde Expressen, Kvällsposten och tillhörande söndagsbilaga. Vid dörren!
Helene kopplade det till Bonniers desperata kamp för att hålla uppe upplagesiffrorna, och det kanske stämmer men enligt Gunsan är fenomenet inget nytt. För flera decennier sedan var det vanligt att extraknäcka här i krokarna med att gå runt och knacka dörr i gårdarna för att sälja kvällstidningar, säger hon.

Jag gillar det. Om jag bodde utanför stan skulle jag garanterat handla kvällstidning oftare om det kom någon och erbjöd den vid dörren. 

Jag läste bland annat om kommande super tuesday och kampen mellan Trump, Cruz och Rubio.

Kanske är det det pågående presidentrejset som fått mig att se om första avsnittet av Show me a Hero. David Simons (The Wire-skaparen) miniserie om en ung borgmästare i Yonkers. Inte direkt presidentkoppling men amerikansk politik, spinn och makthunger. Kan vara bra. Jag är svag för David Simon.