Bästa knepet för ett bra arbetsliv

Vissa dagar är det ju fan skit på jobbet. Även om jag har ett jobb jag gillar så är det skit att gå dit ibland. Helt enkelt för att det finns roligare saker att göra. Eller för att det vissa dagar tar emot att ringa och ta reda på saker och skriva och klicka på tusen miljarders inställningar i webbpubliceringssystemet och planera och snacka vinklar och bara vara så jävla på hela tiden. Framför allt det sistnämnda kan ju ta knäcken på en ibland. Att det här jobbet kräver att man är så jävla PÅ och INTRESSERAD varje sekund.

Då gäller det att hitta på något. Göra något oväntat. Ta en paus genom att tramsa. Vi tramsar väldigt mycket på vår arbetsplats och jag är övertygad om att det ökat vår produktivitet. Det skapar en tillåtande miljö. Gör det roligare att jobba helt enkelt.

Om alla känner att det är okej att inte vara så allvarlig kan fler komma till sin rätt. Våga misslyckas. Ta och ge kritik. Det är vad jag tror i alla fall. 

Som allt dravel kring #kaffemaskinen eller #måndagshopp som vi börjar med nu. Det är BRA.

Eller som att skriva artiklar genom att ljuda högt för sig själv.

“Det var på tisdagsmorgonen som resenärer på tunnelbanans röda linje fick en chockartad ankomst till Östermalmstorg. På perrongen stod fem uppstoppade hästar och bara stirrade.”

Alla trix är värda att ta till för att lätta upp stämningen.

Vad som helst utom den där tysta stressen. 

---

När jag skriver det här sitter jag med familjen på ett tåg mot Göteborg. All is fine.

Att ha kul på jobbet (tack alla kolleger)

Ny arbetsvecka avklarad. Den var intensiv. Eftersom Helene varit i Göteborg några dagar har jag lagt på en extra rem för att hinna med. Det har gått bra. Men det känns att vi varit lite kort om folk på grund av sjukdom. 

När fredagseftermiddagen kommer: low energy guy. 

Jag hade tänkt stanna hemma men när jag fick chans att träffa mina bästa boys för ett glas gick jag ut. Det var värt. Som det alltid är. 

På väg till de östra delarna av Södermalm tänkte jag på hur mycket jag tycker om mina kolleger. Jag tycker om varenda en!

Och de jag jobbar närmast just nu, vi har ett fantastisk bra samarbete. Det är skitkul. Vi lär av varandra och inga pinnar i röven så långt ögat når. 

Det är kanske den viktigaste anledningen 

till att vi kan ha så högt produktionstempo. Och den absolut viktigaste anledningen till att jag trots att jag ibland känner mig dränerad, ändå älskar mitt jobb. 

En ynnest. 

Varierande arbetsuppgifter om en säger

Jag klev in på jobbet och började men en grej som jag inte hann slutföra, fortsatte med ett möte och började på en tredje grej. 

Nej förresten den här höll jag på att glömma, den gjorde jag först av allt, direkt på morgonen. Där träffade jag Ulrika By från DN Sthlm. Och Lars Epstein men det händer ju ofta numera.

Övriga ämnen varierade från förskola och nya biokraftvärmeverket i Värtan till ett misstänkt mord i Årstaskogen. 

När jag cyklade och gick omkring där vid avspärrningen längs min vanliga löparrunda såg jag flera kolleger från andra mediehus, dock ingen jag känner vid namn. En fotograf kände jag igen från det stora pådraget vid en lägenhet på Östermalm tidigt i våras. Han hade hade samma smala jeans och spetsiga halkiga skinnskor nu som då. Värdelösa kläder för någon som ofta blir utkastad på uppdrag i det fria. Men men det är hans problem. 

Trasiga händer och äktenskapet mår bra av sol #blogg100

Så är det fan. Växter, djur, barn och vuxna mår bra av sol (lagom givetvis och inte får mycket pang på huden men i övrigt). Samma sak är det med äktenskapet. Det mår bra av vår och ljus och när det blir roligare att leva igen är det roligare att dela glädjen.
Jag skulle säga att 1 maj i år var en äktenskaplig succé. Vi har skrattat och grejat med ditten och datten och hunnit med varsitt träningspass och barnen var glada och lekte utomhus och vi drack kaffe och lagade middag. Det var fan som i en fucking romcom. När det var som allra härligast tog jag en bild på oss allihopa (minus ena tvillingen för han var upptagen med att springa i slänten och leta skatter) där vi ser så där ohemult lyckliga ut och den bilden skickade jag till svärmor! Hon blev glad såklart och jag blev glad för det.

####

Sedan drog jag ut och sprang för att jag kände mig så styrkt. Jag stannade vid utegymmet på Årstasidan och gjorde så mycket armgång att jag fick skinnflådda händer och det var härligt det med. Jag lade ut bilden på mina nävar på Facebook och en kompis skrev att jag borde ta stelkrampspruta och då blev jag nojjig i en sekund innan jag bestämde mig för att det var det dummaste jag hört. Och han skojade ju visade det sig.

Jag lyssnade på Beyoncé.

###

Tvillingarna hann gå på kalas också och jag hängde kvar eftersom de ville det och jag småpratade med några andra föräldrar och det var tråkigt tills det började handla om politik. Då gick två av dem.
När vi kom ut efteråt mötte vi Feministiskt initiativs demonstrationståg på väg från Mariatorget till Tantolunden. I täten körde ett militärfordon och det måste man ju gilla. Det är alldeles för få parader med militäriska inslag i Sverige som jag brukar säga.





####

På kvällen drack jag en stor stark och sedan en kopp kaffe och sedan jobbade jag en stund och skrev det här. Jag tänkte på sommaren.

Jag lyssnade på Håkan Hellström. 

###

Jag har nu bloggar varje dag i två månader och jag ska fortsätta blogga varje dag åtminstone maj ut. Men jag tänker fan fortsätta. Jag ska blogga så inihelvete hela sommaren. Frågan är vilken av alla bloggar jag ska curera bara. Den här, den här eller den här. Kanske fortsätter jag bara på den utposten.

Braskande nyheter: StockholmDirekt Årets Lokalsajt

This just in från min hustru och kollega: Tidningen Liljeholmen/Älvsjö har vunnit priset Årets etta på kvällens Gratistidningsgalan i Stockholm.

LÄS ÄVEN Dubbelt guld 

Kul! Den ser ut så här.

Artikeln knäcket handlar om kan du läsa här. 

Minst lika roligt, läs ännu roligare för min egen del. StockholmDirekt.se vann pris för Årets lokala sajt på samma gala.

Yes!

Södra Sidan var nominerad i kategorin Årets Lokaltidning, men den titeln knep tyvärr Nacka Värmdö Posten

Höll på att dumpa #blogg100

Patrik Qvist in action i Frihamnen.

Idag har jag träffat mannen som gör den där gatukonsten av plastmuggar som du kanske sett vid Slussen, Observatorielunden eller på sociala medier.

Han heter Patrik Qvist och är en trevlig man.

Jag har ju jobbat idag igen, efter sex dagars ledighet.
Det var jobbigt.
Jag kanske borde lyssna mer på Patrik och lyda hans uppmaning "Du får ledigt idag".

###

OBS! Se den här filmen. Det som händer efter K är så jävla fint. (Foto och redigering: Alltid lika eminenta Sanna Källdén)

###

Jag tänkte nästan skita i att blogga idag förresten. Bara lägga ner #blogg100. Men så bet jag ihop.

###

På äktenskapsfronten är det lite frostig stämning sedan jag bokat upp mig precis hela helgen. Men så är det ibland. Ge och ta och ta igen, som jag brukar skoja.

Grounds bin, drip tray och beefen med Metro #blogg100

Ibland är det ju extra kul på jobbet. Som när vi går ner i @kaffebunkern jag och Henrik och filmar och tar kort och tjabbar om det där fucking drip tray och grounds bin som blir fullt hela jävla tin. Ett stående skämt på jobbet är att alla ska börja på Metro på tisdag och det blir aldrig tråkigt. Allt har sin början i att vi förlorade tre pers på ett bräde till Metro och sedan dess är det beefy beef time. Ja, så här kan det se ut. 

När jag syns i bild har Henrik Engström filmat och när Henrik Engström syns är det jag som gjort det. 

En hand även med grounds bin Henrik Engström!
Publicerat av Andreas Jennische den 23 mars 2016

Enhandstrixandet når nya höjder. Henrik fyller på MJÖLK i kaffebunkern på jobbet med EN hand. Fredrik, Mikael
Publicerat av Andreas Jennische den 24 mars 2016

Saker man gör på jobbet när man behöver ta en paus. Gör ni det här på Metro Fredrik?PS Det var för lätt, ping Jakob
Publicerat av Andreas Jennische den 24 mars 2016

Yes! Vi har fått pris för vår sajt StockholmDirekt. F**king great

Yes! Vi har fått en fin utmärkelse! StockholmDirekt får Internetworlds hederspris när de listar landets 100 bästa sajter under årets Webbdagarna.

Fantastiskt kul. Alla övertidstimmar och all stress, alla glada skratt och alla fina och vassa kolleger. Beröm utifrån ska inte underskattas.

Särskilt tack till Internetworld för den mycket fina motiveringen. 

"Direktpress börjar nu på allvar bli en konkurrent till de "riktiga" tidningarna i Stockholm. Samlingssajten där deras stadsdelstidningars innehåll möts är i dag en fröjd att läsa, med lokaljournalistik som verkligen engagerar och delas friskt i sociala medier."

På pricken om jag får säga det själv.

Vi gjorde självklart en skrytartikel om saken. Jag föreslog att Helene Claesson skulle nämna vår älskade fruktrundel som en stor källa till inspiration och arbetsglädje men hon bangade tyvärr.

Stockholms längsta korridor

Plan 8 i Karlahuset i kvarteret Garnisonen är mytomspunnet. Här åker den som delar ut de anställdas brev sparkcykel och den som jobbar i receptionen kommer vissa dagar upp i 10 000 steg utan att lämna jobbet. Varför? Korridoren är sjukt lång. Verkligen sjuuuuukt lång.
Publicerat av StockholmDirekt den 22 januari 2016

Det här är ett filmklipp (och en artikel) som jag är ovanligt nöjd med. Varför? Det är ju bara en jäva korridor, kan ni tycka. Ja det är bara en korridor men inte vilken korridor som helst.
Det var inte lätt att få till det här men tack vare en hjälpande hand i form av Janne och lite påstridighet gick det till slut vägen.

Utan Henrik Engström som redigerade filmen och Linda Gren som fotade hade inget blivit bra. 

Luciatåget sjöng bara för mig ensam som jag var där i Stadshuset när alla andra gått för att käka julbord

Jag jobbade i Stadshuset idag. Det var årets sista kommunfullmäktige och då var det ju dags för Twitter-rapportering.
Det brukar börja vid 16 men eftersom alla ledamöter skulle käka julbord drog det igång två timmar tidigare. Vilket jag inte hade koll på utan upptäckte via Twitter då politiker och journalistkolleger började skriva grejer. Det var ju bara att kasta sig upp på lådcykeln och dra iväg fort så inihelvete. Eller fort så inibaljan  som Björn Ljung (L) skulle ha sagt.

Det var för övrigt ett ganska mustigt sammanträde idag. Det hade substans som @viktorbk sa där uppe på presshyllan. Ofta är det ju bara skit och debatt för debattens skull och det är sällan skoj. Eller ibland är det skoj, men helt tomt på annat värdefullt.

Efteråt skyndade alla iväg till julbord och och jag satt kvar och skrev en stund och då hände det här. Det var så nära jag kom ett luciatåg i år.
Det räckte gott.
Sjunga kunde de i alla fall.



Det jag skrev kan du läsa här. En jävla matig sammanfattning om jag får säga det själv.

Med Storify och allt.

Det här beslutade dina politker ikväll

Tesla, graffiti och skrivarbete på 7-Eleven #jobblife

Sol över City.

Rolf Carl Werner.

Tim Timmey.

Bayne.

Jobbade på 7-Eleven på Hantverkargatan.

Karin Ernlund (C) och pressekreterare Gustaf Arnander väntar på partikollega Kristina Yngwe i en Tesla.

Angelica Jonsson med sina hundar Önska och Lycka under misteln vid Centralen.

Vaknade ovanligt stadig med tanke på måndag och allt vad det innebär. Det var ju ljust ute! Tog soldatjackan och kastade mig glad i hågen upp på hojen. Tog en bild på Operan och Grand Hotel när solen slickade deras fasader.

Var inne en stund på redaktionen men cyklade strax iväg igen på grund av en pressträff med Centerpartiet på Kungsholmen. Det var mycket snack om en Tesla innan, ni vet en sådan där svindyr elbil som backas av en norsk miljardär, men det var egentligen helt oviktigt.

För att få ut artikeln så snabbt som möjligt skrev jag den på 7-Eleven på Hantverkargatan. Ett ställe värt att minnas för alla laptop-jobbare. Där finns både bord med riktiga stolar (ej barstolar) och fritt wifi.

På väg tillbaka till redaktionen stannade jag till vid graffiti-skyltfönstret i Passagen i NK-huset och tog bild på målningarna som skapats där under helgen. Min favorit: girafferna av Tim Timmey.

På hemmaplan statuerade jag exempel idag. Min son var arg som ett bi eftersom jag skulle laga "äcklig linsgryta" men jag framhärdade med god ton och vad hände när maten väl stod på bordet?

Jag – Min son = 1 –0

För övrigt är Krösus precis det jag vill lyssna på för tillfället.