Lyssnar på Mats Nileskär och minns P3 Slammer #blogg100

En gång i tiden var jag en notorisk P3-lyssnare. I synnerhet på Håkan Perssons två timmar långa P3 Rock varje söndag (vilket arbete byttes mot torsdag). Jag började lyssna slaviskt redan när programmet hette Slammer och Håkan Persson var programledare tillsammans  med en kvinna var namn jag inte minns (började på S) och som jag blev våldsamt förälskad i bara genom att höra hennes röst. Vi snackar tidigt 90-tal nu och när jag säger lyssna slaviskt menar jag det. En period spelade jag in alla program på kassett och skrev noga upp vad alla låtar hette och gjorde blandband med de bästa låtarna.

Jag har lärt mig det mesta jag kan om rock/metal av att lyssna på P3 och Håkan Persson.

Många inslag minns jag än. Intervjun med B-thong, Landlords, Grave och Henry Rollins till exempel. Långt ifrån några storheter (bortsett från Rollins då) men vars röster och approach måste ha gjort intryck.
Ett tag körde Persson mycket obskyr Indiepunk från England. Ett band som heter Bivouac kommer jag ihåg att han träffade. De hade valt namnet för att det låg bra i munnen. Musiken minns jag inte. Förmodligen var det mycket fuzzy gitarr och släpig brittisk nasalsång.

Nåväl. Jag älskade P3 Slammer och P3 Rock.
Med tiden lyssnade jag även på P3 Dans med Calle Dernulf och ibland på P3 Soul med Mats Nileskär.
Vilka intervjuer han gjorde Nileskär. Eller förlåt, vilka intervjuer han fortfarande gör!

Idag insåg jag att Nileskär is going as strong as ever. Av en slump hamnade jag på P3 Souls sida på Sverigesradio.se och hittade massor av fina färska program Nileskär.
Jag blev genuint glad av det. P3 Rock fick ju nyligen lägga ner.

Vilken skatt han är Nileskär. Viken access han har. Och vilken kunskap han sitter på. Och rösten!
Efter att ha lyssnat på hans timme om och med Kendrick Lamar och J Cole fick jag en känsla i kroppen som påminde om den jag hade i mitt pojkrum de där sena söndagkvällarna med Slammer. En känsla av att bli guidad och upplyst. Jag blev glad helt enkelt.

Efteråt lyssnade jag på J Cole och tyckte det var skitbra. En artist jag knappt hört namnet på innan detta.

Public service när det är som bäst.