Det ska märkas att en tränar

 

Doing the löparblogg igen. Idag om detta ovan. 

En stund i fängelsegymmet #torplife #S06E36

 

Älskar fängelsegymmet vi fixat på gräsmattan. Men vaddå fängelsegym tänker du. Vad är det som gör det till det? Jo för att det typ inte finns några grejer och att det ligger på en skuggfri plats. Så att man verkligen steks när man står där och anstränger sig. Som ett straff. Fast i detta fall på ett skönt sätt. 

Jag gick dit direkt idag. Bara reste mig ut sängen, slog en drill i gräset och ställde mig där och började lyfta. Det ger en bra start på dagen. Det får dig att känna din kropp. Fylla den med lite obehag för att sedan kunna njuta lite extra av den där koppen kaffe i skuggan nedanför köksfönstret. 

Så skulle jag vilja ha det hemma också. Dessvärre är det inte så praktiskt med lösa vikter i vardagsrummet. Här kan man släppa allt så där häftigt rakt ner i marken utan att det gör något, hemma skulle golvtiljorna (nåväl, tarkettskivorna) flyga all världen väg. Och vad är det för ett gym om man måste vara försiktig? Nej inget bra gym. 

 

Kanske det måste bli så att jag går upp tidigare på morgonen för att hinna med en kort stund på gymmet en bit bort i kvarteret. Det behövs ju inte mycket. En kvart om dagen. Kombinerat med lite löpning skulle det innebära en stor ökning av min träningsmängd till vardags. 

Det är bara det där kruxet med extra tidiga morgnar. Det kräver ju extra tidig sänggång, vilket jag blivit usel på. 

Men det är ju som att sluta snusa, bara att bestämma sig och genomföra. Först gäller det bara att komma fram till att det är värt det. Är det det? 

 

Heavy metal

Pressade mig upp tidigt som fan idag för att hinna träna och för att jag verkligen inte ville gå till jobbet idag och då är det bra att träna först. Det tar liksom död på den värsta motståndskänslan.

Jag lyssnade på Iron Angel. Och senare på Accept.

Ibland är gammal heavy metal det enda som funkar.

I övrigt rullade det ju på som det gör när man gör sitt och sköter sina åtaganden.

Nifelheim i tvättstugan

Hittade en vårblomma på gården.

I somras satte jag upp målet att blogga en gång om dagen. Ett inlägg per ledig dag. Alla fick taggen #torplife

Nu är målet satt högre. Ett inlägg per dag i hundra dagar. Det är sjukt många dagar i rad. Men det ska gå.

Jag har sportlovsledigt med ungarna den här veckan så i dag tar jag helt enkelt och öser ur min icke-professionella tillvaro. Det lär fortsätta så tillsvidare.

När jag skriver det här sitter jag i ett mörkt rum. I väntan på att barnen ska somna kör jag en tumvals på det fiktiva tangentbordet på mobilen. Jag tänker igenom dagen och minns särskilt två saker. Samtalet jag hade men en muskulös pensionär (som jag aldrig sett förut) och samtalet jag hade med Hårdrockar-Eric i tvättstugan.
Det första inträffade i bostadsrättsföreningens lilla gym där jag slank in för att avsluta min löprunda med några hantelövningar.
"Har du varit ute och sprungit? Såg du Vetenskapen värld i går?" sa den breda pensionären plötsligt.
Jag svarade ja och nej.
Muskel-P berättade att programmet slagit fast att man kan äta hur som helst (typ) och ända få bra resultat av träning. Det är inte alls så noga att äta särskilda tider som man tidigare trott berättade han.
"Skönt att höra" sa jag. "Det låter dessutom rimligt."
Muskel-P fortsatte:
"Men att springa först och sedan styrketräna..."
Nej det var inte att rekommendera om man vill ha stora muskler.
Jag sa att jag visste det men att jag ändå gillar det. Han berättade att han behöver musklerna när han paddlar kanot med hustrun. Jag berättade att jag inte behövde så mycket muskler alls. Vi skildes åt som vänner.

Senare står jag och småpratar med Eric den långhårige. Vi hade tvättiderna efter varandra och han säger att han inte tvättar sina scenkläder. Aldrig. De ligger nedpackade i flera lager plastpåsar i väntan på att de ska användas igen.
"Skinnvästen har varit blöt av svett så många gånger att den krympt" säger Eric och är mäkta stolt.
"Coolt" säger jag och menar det.

Sedan jämför vi t-shirtar. Jag har en exklusiv Run in blood-tröja som jag sprang till mig på Gärdets sportfält i höstas. Han har en ny Nifelheim-tisha. Framför loggan syns hjärtfrekvenskurvor, bakom loggan är de förvandlade till ett jämnt streck. Nifelheim – musik som dödar.
Eric spelar trummor i bandet.
"Det är en ny design. Först tänkte vi att det kanske var lite väl, men de sålde som fan i Göteborg" säger Eric.

Han är snäll Eric.

@a_jennische