Köpa tveksamma grejer i köplada #torplife S06E38

 

Det är ett obligatorium för Sverigesemesterfiraren. Besöket i en köplada, outlet eller annan stor affär med märkligt utbud. Det är dyrt och billigt, kvalitet och skräp om vartannat och det är trevligt på ett sadomasochistiskt vis. 

Fast jag och Helene lämnade barnen hemma när vi åkte till Kosta outlet idag så plågan kunde varit värre. 

Jag gick runt som jag brukar i jakt på superreagrejerna. Jag menar, är det outlet vill en ha pressade priser. Jag hade okej tur. Ett par jeans för hundra spänn är ändå ett par jeans för hundra spänn. Svarta. Märke Wrangler. Hyfsad passform. 

"De är värda att köpa för 100 spänn" sa jag. 

"Du borde istället tänka, kommer du att använda dem?" sa Helene.

Typiskt dumt och tråkigt sagt. 

Jag köpte såklart. Användningen tar vi ställning till sedan. 

Om att skriva med ljud, att säga nej till Hillary och klippa häck #torplife S06E38

 

Jag har skrivit alla blogginlägg den här sommaren på en smartphone. Nej förresten, jag har skrivit nästan alla inlägg på den här bloggen någonsin på en smartphone. Det är både bra och dåligt. Det går att göra när som helst, kräver ingen extra utrustning och är snabbt. Det dåliga är att det inte alls ger samma känsla. Ibland saknar jag smattret från riktiga tangenter så mycket att jag skiter i att skriva något här. Det där artificiella ljudet som är inbyggt i en Iphone är inte samma sak. 

Fast ibland sätter jag på det där ljudet ändå, för att det ska höras att jag skriver. Annars märks det ju knappt. Jag skulle ju lika gärna kunna sitta och kolla på någon imbecill tutorial till CS Go (fråga en tolvåring vad det är) på Youtube som att skriva. Det ska märkas när man skriver. Det är en hedervärd aktivitet, även om det inte innebär något djupare än ett enkelt blogginlägg. 

 

Jag sitter på altanen till svärmors hus i Hovmantorp och dricker kaffe. Jag ska strax resa mig för lite trädgårdsarbete. 

Det ser ut att bli en fin dag i den här delen av kungadömet Sverige. 

Innan jag sätter punkt för nu ska jag tipsa om en artikel jag läste på ämnet Hillary Clintons e-post, som varit ett hett debattämne i politiska kretsar i USA. Under tiden som utrikesminister hanterade hon en väldig massa mejl via en privat server – som offentliggjordes i våras. Du kan söka bland några av hennes mejl här om du är intresserad. 

Men det jag skulle tipsa om var egentligen den här artikeln från sajten Politico. Den handlar om Clintons tidigare stabschef Cheryl Mills. En stenhård person, vilket visar sig i hennes mejlkonversationer med Hillary. Den enda personen säger nej till Hillary heter artikeln. Bara en sådan sak. 

Okej. Nu ska jag klippa häck. 

 

Danzig och Dolly Style, Smauland here we come #torplife S06E37

 

En liten tripp söderut är aldrig fel. Målet: Öland. Men först ett par dagar hos svärmor Gunsan i Småland. 

Här luktar det som det ska och när man kommer fram blir det mackor och kaffe trots att klockan är sent. Utmärkt bra. Kaffe och mackor kan man äta hur sent som helst. 

På väg hit kopplade vi upp Spotify på bilstereon och körde varsin låt och så fortsatte vi så. Det blev en salig blandning. Justin Timberlake, Danzig, Marcus och Martinus, Richard Hell, Dolly Style, Dead Kennedys och M.I.A.

Bra skit. 

Tolvåringen för tuff för att välja själv men var noga med att påpeka allt som sög. Typ allt. 

Det var en rolig resa. 

Klipper träd och ger ungarna stryk #blogg100

Det är en match att få barn som älskar skärmar och digitala spel att gå ut och röra på sig. 
Här hos svärmor i villasamhället är det lättare än vanligt dock. Här finns en gräsmatta precis utanför. 
En perfekt plats för lagom hårda brottningslekar. Tack och lov går det fortfarande att göra sådant. 
"Nu ska jag gå ut och ge er stryk" säger jag och drar igång lite trash talk. 
"Se er ordentlig i spegeln innan vi går ut för snart har jag möblerat om era ansikten för all framtid" och sådant tufft brukar jag reta upp dem med. 
Hittills har det funkar. 
"Det är DU som ska få stryk!" får jag till svar och sedan är det igång.

Idag fick jag möta både tolvåringen och en av sexåringarna på en gång. Det var för lätt. Men jag spelade ansatt och efter att ha snurrat upp dem några gånger så lät jag dem få mig ner på marken.

Efter en hård kamp tappade jag ut mig. Jag blev svettig, barnen blev svettiga och de fick slå sig lite men komma på att det inte var så farligt. Och vi skrattade ihop!

En bra lek. Ett bra fysiskt avbräck från alla digitala krigslekar som också ska klaras av och som tränar helt andra förmågor.

Jag har klippt till fler saker idag. Två äppelträd fick en ny frisyr med sekatören. 
Det var också kul.

Imorgon drar vi hem till Stockholm. Det blir bra det med.

*Ett lekfullt uttryck för att brottas på gräsmattan 

Sover som en död

De senaste två dagarna har jag sovit som om jag aldrig sett en säng förr. Jag har sovit åtta-nio timmars obruten sömn. På morgonen känns kroppen femton kilo tyngre än vanligt. Som om svärmor Gunsans källare lyder under andra tyngdlagar. 

Ungarna är likadana. Måste vara Smålandsluften, den suger musten ur en. På ett bra sätt. 

Idag är planen att dra till den lokala köpladan. I Kosta, mitt i glasriket. En traditionsenlig daytrip varje gång vi hälsar på. Jag har gjort grymma fynd där. 

Det är ju #blogg100 nu igen som ni vet. Det startar ju inte förrän 1 mars (imorgon) men vafan, jag har tjuvstartat och är fullt inställd på att denna gång (tredje gången gillt) klara det. För att peppa lite extra har jag lagt några tior på en ny app för att bättre kunna uppdatera min Blogger-blogg. Den heter Blog Touch och verkar hålla vad den lovar. Men den är för Ipad och det mesta skriver jag direkt i mobilen (android) så vi får se vad det hela är värt. 

Kastar gris i Hovmantorp #blogg100

Jag tjuvstartar #blogg100 nu. Det börjar ju först på tisdag men eftersom Bisonblog börjat samla in deltagarnamn känns det lika bra att köra igång. Här ska bloggas så in i bomben. Det här året ska jag klara det.

Min blogg NDRS JNNSCH brukar vara levande och stadigt uppdaterad under sommaren då jag och familjen flyr Södermalm och drar till ett torp i Sörmland (home sweet home) som de typexempel på mediamänniskor vi är. Sommarens bloggsejourer brukar gå under namnet #torplife

Så här års brukar jag inte palla riktigt på grund av att jag skriver så mycket i jobbet, som reporter på StockholmDirekt.se. Den senaste tiden har jag känt mig fysiskt trött av allt skrivande,  i fingrarna. Har ni känt det någon gång?
Ja, jag skriver många tecken per dag. Det mesta blir hastigt nedskrivna telefonintervjuer och andra research-anteckningar men det är text det också.

Att skriva här är av annan karaktär. På jobbet är jag stenhård med vinklar och skiter i att skriva sådant som det inte går att sätta en lockande rubbe på, här är jag mer tillåtande. Men så är det här också en blogg av personlig karaktär.

De inlägg jag kommer att publicera under  #blogg100 i år kommer att kretsa runt vardagsobservationer, bilder och annat subjektivt från i huvudsak Stockholm. Men för tillfället – och fram till och med officiella startdatumet för #blogg100 den 1 mars – är jag i det lilla småländska samhället Hovmantorp för att hälsa på svärmor i hennes gulabruna hus och låta ungarna ha lite sportlov på annan ort.

Idag har vi matat änder och spelat det gravt underskattade spelet Kasta gris.

På återhörande

Spring i skogen och good bye Hovet

Tog en sen runda genom skogen, förbi vattenverket och ut vid Ormeshaga igår. 
Det är inte mina hemtrakter men nu har jag gjort den rundan så många gånger att jag hittar utan besvär. 
Värre var det första gången. Då höll jag vänster istället för höger och satan vad långt det blev.
Nu fick det bli knappa milen bara. 
Vädret var fint men benen lite tröga. Jag har ju lyft tunga grejer ett tag (skivstången jag köpte ni vet och en stor vattendunk som jag brukar köra benböj med). Fast träningsverk är gott. Om en tränar utan att det märks då vetefan om det är att betrakta som träning.

Nu lämnar vi Småland och kör tillbaka till torpet. Back to #torplife några veckor till. I wish it was forever goddamnit.

AJ

Håller fortet i Hovet

Godmorgon

Alla uppe. Axel ska iväg till pappa så Gunsan och Helene drog iväg till Alvesta för att lämpa av honom på tåget.
Jag och twinsen håller ställningarna i huset.

Som ni ser har de senaste inläggen fått gå utan hashtagg #torplife och det är för att vi alltså inte befinner oss i torpet även om det fortfarande är semester god bless.

Jag dagdrömmer lite varje dag om att aldrig komma tillbaka till jobbet men det har jag ju inget för.

Det är flera veckor kvar innan det blir oundvikligt.

Nu ska jag ladda hem senaste Mattsson och Helin.

Om det blir bra flyt idag ska jag springa en sväng.

Som jag skrev igår fick jag spelet på min andra blogg igår, den som går under namnet aochj.com och som varit kopplad till Postach.io. En fantastisk tjänst som gör det möjligt att blogga direkt via Evernote. Dessvärre kostar det en del pengar och har varit lite struligt.
Så nu är allt borta. Hela sajten raderad och namnet aochj.com dött för min del.
Eftersom allt varit kopplat till Evernote är allt innehåll dock kvar.

Det hela känns befriande. Även om det inte finns någon gräns för hur många bloggar en kan ha så ger det mig dåligt samvete när jag inte uppdaterar dem.







  

Skruf goddamnit #torplife S05E31

Helene fyller år idag. Vi drog till Skrufs glasbruk för att fira. Någon blåsning var där inte idag men en fin loppis, ett bra kafé (Solbritts sillamackor och våfflor var värda som fan) och en fin gammalindustriell miljö. 
Barnen hatade det ju förstås, särskilt den äldre men vafan det hade jag också gjort i den åldern. Barn är ju kulturhistoriska imbeciller till sin natur.

Lite kroppsarbete har jag hunnit med tack och lov. Jag har rensat halva svärmors tak på mossa och efter middagen tryckte jag in ett snabbt springpass på elljusspåret. 
Men det var så jävla mörkt att jag råkade gena båda varven. 
Först drack jag vin och åt tårta. Sedan sprang jag lite. Sedan drack jag upp det sista vinet. Det måste ju bara vara nyttigt. Kanske har det ofrivilliga genandet med vinet att göra, kanske inte.

För övrigt har jag börjat läsa Daniel Suhonens tegelsten om Såssialdemokratin och JVHOLT. Den är än så länge en tegelsten om socialdemokratin och JVHOLT, om än intressant.