Nya tider

 

Julen avklarad. 

Nu blickar vi framåt. 

Meningslös dagboksblogg!? Wtf!

"Du har ju fått NN att också börja  blogga meningslösa dagboksinlägg" sa min fru. 

"Yes!" tänkte jag. Jag älskar sådant. Om det är hyfsat välskrivet ger det ofta en viss känsla att läsa andras dagboksliknande vardagsberättelser. 

Jag som läsare får titta in i någon annans vardag – vilket kan vara mycket intressantare vad man först tänker sig. 

Ny blogg! Igen! Men varför? För att jag kan! #torplife S05E35

Det är som en viss kusin brukar säga, vi kan kalla honom Erik, att det inte finns någon gräns för hur många bloggar man kan ha.
En blogg är bra. Två är bättre och fem-tio stycken riktigt jävla bra.
Jag är på väg mot åtminstone fem.
Den mest intressanta just nu (utöver den här då) är nya SoulEnduro.se – en fucking blogg om fucking löpning! Jo det är sant!
Vaddå, ska jag bli värsta trista löparsnubben nu tänker du som håller på och delar sin detaljerade träningsdagbok och ba: "Sprang tusingar på 3.14. Femtio stycken. Sedan bytte jag till Asics Alien PRO Force III och körde femtio till".
Nej så ska det inte bli.
Snarare lite som Carl Andreas Is Cooking Something där jag tog mig an både kokning och stekning på ett hatiskt sätt, förlåt kärleksfullt och initierat sätt.

Hoppas vi ses även där.

Puss och kram.

PS Jag stannar kvar här också. Såklart. DS

PS 2. Matbloggen hittar du på diskbanken.wordpress.com DS 2.  

Testar att blogga direkt från Evernote

Jag upptäckte @postachio igår, efter att Evernote på Twitter skickat en länk och att det nu går att blogga direkt från Evernote.
Coolt, tänkte jag och signade genast upp mig.
Det fungerar alldeles utmärkt. För den som brukar skriva sina blogginlägg i Evernote, för att sedan klistra in dem på andra platser, sparar direkt ett moment.
Här ser ni hur det ser ut

#torplife dag fyrtionio – Rich Eisen, Jeff Garlin, Jets och västra Sörmlands bästa strand

Jag sitter i kvällssolen och äter en glass efter middagen. Jag sitter i en, två ja kanske till och med fem minuter utan att bli störd. Sedan:
"Pappa, jag måste bajsa. Följ med mig till dass."
Jag reser mig och går.
Det är fortfarande varmt i solen. Tidigare var det fullt ös på stranden. Vi träffade flera sommarvärme och det blev en skön blandning av barn och vuxna och fikakorgar till höger och vänster. Vi hoppar från klipporna och kommer hem trötta och glada.

##
Pinnstolen jag målat vit blir inte så fin. Jag har använt en burk gammal fönsterfärg och den är tjock och klistrig.

##
Jag gillar hur det ena leder till det andra. Via Rich Eisens podcast om NFL fick jag reda på att Jeff Garlin (Larry Davids store kompis i Curb your enthusiasm) har en egen podcast. Jeff Garlins show heter By the Way går ut på att han intervjuar en massa folk, bland annat Henry Rollins. Stora delar av intervjun är ganska tråkig, den handlar mest om Rollins resor i udda delar av världen, om hur han äter råtta och gör annat "totaly crazy". Det är inget fel på det Rollins gör eller säger men för en berest svensk publik (varav många backpackat) ger det sig inte lika exotiskt som det gör för publiken i podcasten. Well, det jag ska komma till är att Jeff Garlins öppning av intervjun med Henry Rollins är något speciellt. Han gör en grej av att länge ha tänkt på öppningsfråga och sedan ställer han den. Hur gör Rollins när han duschar? För han är vän en duschkille mer än en badkille?

##
Jets är på träningsläger. Geno Smith är på g. Wilkerson är på g. Coples är på g.

@a_jennische


- Posted using BlogPress from my iPhone

#torplife dag fyrtiosju – last week starts tomorrrow

Vi är klara för stranden precis vid lunchtid. Ingen vill stanna hemma för att fixa mat. Barnens hunger går emellertid inte att förhandla bort. Jag åker till Äsköping och köper oss ur situationen: Pizza för avhämtning.
Ungarna badar och trycker pizza. Storsonen hittar förra sommarens lekkompis och vi tar med oss honom till klipporna för att hoppa lite. Min brorsa och ena syrra och ett gäng andra barn och en pappa är med också. Jag dyker från fyra meters höjd och slår i benen i vattenytan. Brorsan däremot gör ett snyggt dyk.
Vi säger hejdå till kusiner och sysslingarna och inser att vi bara har en vecka kvar. En vecka kvar. En vecka. Hur ska det gå att komma tillbaka till #08life?

@a_jennische

- Posted using BlogPress from my iPhone

#torplife dag fjorton – den gamla travbanan

Den gamla travbanan är kvar. Inte som travbana men som sällan använd väg utmed åkerkanten. Jag chansar och springer in på den efter att ha passerat huset där Stoffe bodde. Det var Urban med hästarna som harvade upp vägen någon gång på 90-talet. Den börjar och slutar med grustag, först ett stort med finare sand och sedan ett mindre med grövre grus. 

Det stora sandtaget användes ända in i slutet av 90-talet. Ibland stod maskiner där, stora grävskopor och traktorer. En gång satt nyckeln kvar i en stor gul traktor. Stoffe satte sig i stolen och vred om. Den startade. Jag minns ljudet och vad det gjorde med oss. 

Vi fantiserade många gånger om att prova och köra den där traktorn men vi vågade inte ens starta den igen. 

En sommar åkte vi hemmagjorda snowboards i sandtaget. Och pulkor. Det gick över förväntan bra. Jag hade läst något reportage i någon häftiga tidning som Edge eller något om folk som åkte utför på sand och som som så många andra gånger försökte vi göra om sådant vi sett fast med hemmabyggen.

Jag springer där på vägen längs åkern bredvid åsen och tänker att det vore kul att åka moppe här. En trimmad moppe. Riktigt motorcykel känns för farligt, trimmad moppe däremot är något jag behärskar. Tänk att få tag på en bättre begagnad Yamaha FS-1 igen. Göra pluggen ur och sätta på femhalva. Jag fick upp min gamla rishög till 85 kilometer i timmen en gång på grusvägsrakan förbi Dala. 

Jag kommer fram till det gamla grustaget. Det var här jag lekte med mina barn häromdagen. Jag springer rakt uppför grusbacken. På toppen dunkar det i benen. 

Jag tar genvägen hem. Den förbi mitt före detta föräldrahem och genom skogen. 

Jag är svettig när jag når torpet igen. Och glad. 

Jag firar med att duscha genom att hälla två hinkar ljummet vatten över kroppen. 

Rottnen – värsta beachen

Rottnen runt på sex sekunder.Typ.

Det har varit en fin dag. Vi hittade sand på stranden vid Rottnen, bara en sådan sak. Och så spelade jag en fotbollsmatch med storsonen och fick pisk, trots att jag försökte vinna.

Mindre bra är att hur vi än lägger upp dagarna just nu så blir tiden tillsammans med min älskade ofru typ noll.

Tänker att det ändrar sig med tiden.

Så länge umgås vi via Quizkampen .

Hon är vass. Vassare.

@a_jennische

- Posted using BlogPress from my iPhone

Blondinbella och Skånerost – such a kick in the face

Ja, jag hör dig (till den lilla människan i sängen bredvid), jag hör dig. Ja, jag är vaken.
Började dagen med att snabbt ta reda på om telefonen ställt om klockan som den ska. Är alltid nojig för att det där ska fela. Gick till köksklockan och såg att den visade samma! Trodde jag. Men det var förstås fel. Det är en gamla klenod tillverkad i en svensk fabrik någon gång när grejer tillverkades för att aldrig gå sönder (vilket den aldrig kommer att göra) men ställa om sig själv, nej.
Sedan drog jag på kaffe. Inser att jag är oförbätterlig. Jag älskar Skånerost och tycker att det är så kaffe ska smaka. Jag är ej för den nya flugan med citron-, te-, och eukalyptuskryddat blaskbrygg. Nej, svart, beskt och hårt ska det vara.
Fuck vad jag babblar. Det är för att jag läste den här bloggen direkt på morgonen. Fick feeling. Blondinbella är så härligt positiv och gör grejer hela tiden. Hon skriver om allt och inget och det är ju fantastiskt. Det är vad jag gillar med bloggandet. Man gläntar lite på vad man vill och för de flesta är det nonsens men för andra är det knark.
Jaja. Nu till kaffet.

Ska ut på järnvägarna i dag. Nu har sonen fått vara i karantän tillräckligt länge för att palla en tågresa till mormor och övriga familjen. Blir bra. Har tagit ledigt både tisdag och onsdag så det blir ju en riktigt påskhelg ändå.
@a_jennische
- Posted using BlogPress from my iPhone

Kladdade lite

Det var så länge sedan jag var ensam hemma (det är jag ju inte men det enda barnet som är hemma tillsammans med mig sover) så jag fastnade framför datorn med helt värdelösa grejer. Bland annat hittade jag den här bilden som har med den här satans bloggen att göra.

Oh så snyggt,

Jag kommer heller aldrig vara en sådan person

Som har det fint hemma. På ett parant, välbalanserat eller dyrt sätt.

Jag har ju fan inte ens strukna skjortor på mig. Och skjortorna jag har är desamma som dem jag hade för, säg många år sedan.

@a_jennische