#torplife dag femtiotre – näst sista kvällen

Det regnar halva dagen sedan blir det fint. Jag går upp tidigt för att ta emot ett grannbarn. Ungarna leker hemma och vi börjar plocka. Näst sista dagen. Ytterst vemodigt. Ändå bra. Solen kommer efter lunch och jag och barnen åker ner till stranden för ett snabbt bad. Det blåser men än skönt i barnet. Vi träffar en familj från Södra station som var här för ett par veckor sedan men som nu gör en snabb återvända.
Jag säger att jag inte längtar hem.
Lillsonen säger tvärtom. Han saknar leksakerna.
Vi åker hem och gör egen pizza. Sedan kommer Mathias och Malin.
Vi spelar strategikrigsspel.
I morgon packar vi.

@a_jennishe


- Posted using BlogPress from my iPhone

#torplife dag fyrtioåtta – sommarbarn som springer till vattnet

Texten handlar om storsonen men på bilden syns min dotter. Skogsstigen är alltjämt densamma.

Vi tar bilen till stranden. Sista biten ner till sjön måste man gå. Det är hundra meter, kanske två hundra. När jag var barn sprang vi alltid för att komma ner till vattnet så fort som möjligt. Det var en lång och onödig bit den där lilla stigen i skogen. Några sommar hade vi "sommarbarn" hos oss. De var två bröder som hette Johan och Mattias och kom från Farsta. Deras mamma hade svårt att ta semester och kom överens med mina föräldrar om att inhysa sönerna hos oss ett par tre veckor på sommaren. Vi hade kul ihop. Jag var alltid lite rädd till en början men efter några dagar var vi som en utökad syskonskara.
Nu är det storsonen och hans kompis som springer ner igenom skogen. De har bråttom. Vattnet kallar. Sist i är en förlorare i både Clash of Clans, Minecraft och Lego Battle.

@a_jennische

- Posted using BlogPress from my iPhone

#torplife dag tjugotvå – eldning av korv

Vi har gäster. En kompis till storsonen är här med sin pappa och syster. Vi åker till stranden på förmiddagen. SMHI har förutspått sol sol och värme. Så blir det inte. Det är hyfsat varmt men solen kommer inte riktigt igenom diset och nere vid stranden blåser det svalt. Vi stannar en stund i alla fall. Jag tänder en engångsgrill och bränner två paket korv. Jag avskyr matlagningsbiten av att grilla. Jag gillar när det brinner, sedan blir det bara besvärligt. Det är svårt att tajma glöden och det är svårt att få allt färdigt samtidigt.
Korven går ända ner.
Sedan vill alla åka hem.
Tillbaka på torpet infinner sig ett slags "mellan blocken-lugn". Ett lugn som infinner sig när en aktivitet är avslutad och alla hämtar kraft inför nästa, utan att behöva äta.
Annars går stora delar av dagar med besök åt till att planera och fixa mat. Det är okej. Mat på tidpunkter är a och o för bra häng med barn. Den som inte bryr sig om det kan framstå som skönt avslappnad men får snart ett straff i form av:
1. Barn som skriker och är ledsna.
2. Barn som slåss.
3. Barn som ramlar och slår sig.
4. Vuxna som inte har tålamod nog att avstyra allehanda barnkriser på smidigt sätt.

Klockan närmar sig halv fyra på eftermiddagen. Det börjar bli dags att fixa mellis. Det är ändå två timmar sedan det vankades korvlunch.

---

För övrigt är podcasten Mattsson & Helin mycket sommarvänlig lyssning. Det har blivit som knark för undertecknad.

@a_jennische

- Posted using BlogPress from my iPad