#torplife dag fyrtioåtta – sommarbarn som springer till vattnet

Texten handlar om storsonen men på bilden syns min dotter. Skogsstigen är alltjämt densamma.

Vi tar bilen till stranden. Sista biten ner till sjön måste man gå. Det är hundra meter, kanske två hundra. När jag var barn sprang vi alltid för att komma ner till vattnet så fort som möjligt. Det var en lång och onödig bit den där lilla stigen i skogen. Några sommar hade vi "sommarbarn" hos oss. De var två bröder som hette Johan och Mattias och kom från Farsta. Deras mamma hade svårt att ta semester och kom överens med mina föräldrar om att inhysa sönerna hos oss ett par tre veckor på sommaren. Vi hade kul ihop. Jag var alltid lite rädd till en början men efter några dagar var vi som en utökad syskonskara.
Nu är det storsonen och hans kompis som springer ner igenom skogen. De har bråttom. Vattnet kallar. Sist i är en förlorare i både Clash of Clans, Minecraft och Lego Battle.

@a_jennische

- Posted using BlogPress from my iPhone