Gymbranschen lider total brist på kreativitet

Den gymägare som kombinerar löpband med Netflix får mig som kund.
— Tove Lifvendahl (@ToveLifvendahl) 7 januari 2014

Ovanstående såg jag på Twitter i dag. Det är ett lysande inlägg i en debatt som borde ges betydligt större utrymme, nämligen debatten om hur vi kan tillåta så många gym som är exakt likadana. Som alla följer formulär 1A för den vanligaste sortens gymgym.
Musiken är alltid kass, träningsmaskinerna alltid fula och reklamaffischerna på väggarna visar alltid upp samma människotyp som håller upp samma typ av näringstillskott.
Det är ett hot mot folkhälsan. Det inverkar negativt på många människors vilja att gå på träningsinrättning och röra på kroppen .
Trots den fria etableringsrätten finns ingen verklig konkurrens! Alla följer samma mall och begår samma misstag att locka med samma gamla utbud. Lite cross fit, lite body pump lite fria vikter och bänkpress. Casall, Concept eller Eleiko. Det är en skam! Var är det varierade utbudet?
Var är punkgymmen som spelar Shitlickers i högtalarna och där instruktörerna går iklädda nitade skinnpajer med avklippta ärmar? Var är black metal-gymmen? Industri-gymmen? Gymmen där allt skrot man ska lyfta faktiskt är skrot på riktigt och gymmen med Star Wars-tema. Där allt från färger på väggarna till rekommenderade träningsövningar följer samma mönster. "Marklyft à la Lando Calrissian", "Leia-crunches", "Han Solo chin-ups".

Här finns utvecklingsmöjligheter!

Det skulle till och med gå att göra doku-webb-teve av detta. Så spännande är det. Man hittar en snubba och en snubbe som vill starta ett gym, låter de göra några polls på nätet om vilket tema de bör välja, man skickar dem på en "inspirational trip" till the big apple eller Los Angeles och bevittnar sedan förvandlingen från tom lokal till überkonceptat Downton Abbey-gym. Typ.
Ja det vore något annat än Sats, World Class och Nordic Wellness det.