Antirasistiska tankar är inte mycket värt #torplife S06E33

Tankar är bara tankar, sa en vän till familjen nyligen. Hon är psykolog och det lät så sant när hon sa det. Tankar är bara tankar, det är det du gör som spelar roll. 

Jag tänkte på det idag. Jag var med om en sak som ställer det där på sin spets. 

Det är lite känsligt att skriva om det här eftersom det rör människor i min närhet. Men då jag är säker på att det inte påverkar relationen till de som är mina vänner på riktigt (M.G.) gör jag det ändå. Det är sedelärande. Jag har själv lär mig något. 

Jag sitter i den bil med en nära kompis och dennes vänner (som jag inte känner alls). Jag har blivit medbjuden för att göra en rolig grej. Jag är glad för att ha fått chansen att vara med, vilket jag försöker visa genom att vara snackig och trevlig. 

Vi svänger in på en parkering för att invänta fler bilar med folk som ska med. 

Plötligt säger några personer i vår bil hårresande saker om ett gäng somaliska män som står i närheten. 

Jag blir helt paff. Det är ord som är långt bortom det okej. Jag blir ledsen eftersom de där orden genast gjorde att jag började omvärdera sällskapet jag befinner mig i. Jag blir också ledsen å de somaliska männens vägnar. 

Men jag säger ingenting. Jag håller god min. Av artighetsskäl, antar jag. Och av feghet. 

Sedan åker vi vidare och gör den där roliga grejen ihop. 

Jag sitter och tänker på den där händelsen nu. 

Jag är så besviken på mig själv. Jag skulle ja sagt något. Även om det skapade dålig stämning och gjorde att jag väckte antipatier. Det är ju i just sådana situationer man måste stå upp mot rasism och främlingsfientlighet. 

Jag ser det som ett test. Nästa gång vet jag hur jag reagerar (fegt) och då ska jag  tvinga mig själv att göra det rätta. Att sitta och tänka motstånd gör ingen skillnad.