Egentligen vill jag bara kasta grejer och vråla halsen ur mig men jag håller igen – och vinner

 

I morse var det kortegeövning på Östermalm. 

Vissa dagar som förälder alltså. Man går in med ambitionen att vara lite skön, spontan och lyhörd för barnens idéer. Sagt och gjort. Idag packade jag lite mellis direkt efter att ha hämtat ungarna på skolan och drog till parken. Jag ville inte men barnen var ihärdiga och jag sa okej. "Vi är där ett tag men då får ni stå ut med att det blir middag senare än vanligt". 

Visst visst inga problem. 

Tjena tjena. 

Efter det inleddes gnällfesten. 

Jag var dum och tråkig och aldrig blev det någon glass och "vi gör aldrig något speciällt efter skolan".

Jag var en jävel på att behärska mig om jag får säga det själv. 

I saklig ton, lite senare, berättade jag hur det kändes för mig när de drog igång den där grejen. 

Det lönade sig. 

Ännu lite senare kom sonen fram och bad om ursäkt. "Förlåt pappa". 

Det är de där korta korta ögonblicken jag försöker komma ihåg när jag egentligen bara vill kasta grejer och vråla halsen ur mig. Håll igen, var verbal – och tids nog ska det ge resultat.