#torplife dag trettioåtta – "Det ser ut som hos oss på sjuttiotalet"

Jag fastnar i sanden och gräver en... grav?

Vaknar av alarmet. Klockan är 07.04. Om en och en halv timme ungefär ska jag och Calle på Strömkärrr springa två mil. Det blir första gången den här sommaren vi springer ihop. Det är också den första gången det här året jag ger mig på en så lång distans.
Jag går ut i köket, smyger för att inte väcka alla andra. Dricker vatten och äter en lätt frukost. Kaffe är väl inte det optimala före träning men jag klarar mig inte utan.
Senare i dag ska Heléne åka till Stockholm en sväng för att hämta storsonen och jag blir själv med tvillingarna. Det var ett tag sedan nu, de senaste veckorna har präglats av umgänge. Jag blir glad när jag tänker på det Marie Selander sa till oss när vi hälsade på varandra nere vid badstranden häromdagen.
"När jag åker förbi ert ställe tänker jag alltid att det ser ut som hos oss på sjuttiotalet" sa hon.
"Vaddå, för att det är så stökigt eller?" frågade Heléne.
"Nej, för att det alltid är en massa folk och barn och cyklar och så där. Det ser så trevligt ut" sa Marie.
I min bok är det ett mycket fint beröm.
Jag laddar med sojamjölk och skräp. Det senare betyder müsli men ända sedan barnsben har jag sagt skräp. Fil och skräp. Det var min pappa som myntade det någon gång och sedan dess sitter det i.
Min kropp känns tung. Jag bestämmer mig för att det släpper när jag väl är igång.
Jag får rätt. Det är en superfin löprunda. Den blir inte 20 kilometer lång men väl 15 i högre tempo än väntat. Jag duschar med hink och låter endorfinerna rusa genom min kropp.
##
Helene tar bussen in till stan för att fortsätta med tåget till Stockholm. Jag tar tvillingarna till stranden. Jag gräver en fyrkantig grop i sanden. Jag tar en bild på den och då slår det mig att det ser ut som en liten grav. "En grav över sommaren" hinner jag tänka innan jag slår tanken ur huvudet. Än återstår veckor innan vardagen och hösten är här. Flera veckor. Sommarveckor.
@a_jennische
- Posted using BlogPress from my iPhone