Inlägg
Klassåterträffen var lyckad. Långt ifrån alla var där men en stark skara på sexton personer dök upp och var som de var för tio år sedan.
Som klyschan säger: Det var som om tiden stått stilla.
Lite äldre har vi ju blivit och vi har producerat ett stort antal barn sedan sist. Dessutom har vi jobbat en jävla massa och flyttat och bytt karriär kanske.
Men känslan var ändå densamma och jag tycker att de flesta var sig lika. Det var kul att ses! Och det blev bra samtal runt borden där på haket på Järntorget.
En minoritet av oss verkar som journalister vilket gjorde att vi snackade om andra saker. Några av ämnena som det föll sig naturligt att prata om var Miljöpartiet (Göran sitter i partistyrelsen), företagande (Martin driver byggföretag), SJ (Hanna jobbar med Kupé), Chalmers (Torgil är kommunikatör där och Axel har börjat studera igen), svenska flygplatser (Magnus jobbar på Swedavia) och Gothia Towers (Lena chefar där).
Med mera. Och så vidare. Etcetera.
Senare, framåt midnatt tittade vi in på Pustervik och där var det fortfarande Soulastatic! Samma soulklubb som huserade där för tio år sedan typ. Det var inte kul. För låg volym för att dansa, för hög för att prata och dessutom den tråkigaste typen av soul.
Men sällskapet var ju fortfarade bra – även om det krympt.
Klockan två tyckte jag att vi skulle gå till Park Lane men tyckte ingen annan. Det slutade med att jag gick dit själv – för att ångra mig så fort jag hade chansen att gå in.
Det var ett väldigt moget beslut. Jag är sjukt nöjd med det.
Istället vandrade jag hem till hotellet, förbi Bältesspännarparken, Kungsportsplatsen och längs Stora Nygatan.
