Medicinen: köra röjsåg och läsa böcker #blogg100

 

Jag åker tåg med barnen genom Sörmland. Vi började på Stockholm Södra, tog pendel till Centralen och sedan tillbaka igen över Södra och vidare mot Katrineholm.

Vi passerar Flemingsberg och Gnesta. Jag tänker på veckan som kommer och att jag borde ha tagit ut semester redan nu. Skolavslutningsveckan är alltid skitstrulig att få ihop. Jag borde kommit ihåg det från tidigare år. Den här gången har vi dessutom gjort den körigare än vanligt eftersom vi tryckt in ett barnkalas mitt i alltihop. Det är bara att begära några halvdagar, annars blir det omöjligt. 

Sådant där tänker jag på när vi rullar genom Södermanland. 

Jag är trött. 

Barnen kollar på varsin skärm och är tack och lov sams och ej illamående. Detta trots att det är typ 400 grader celsius i vår tågvagn. Som i en pizzaugn. 

Längre bort i vagnen sitter en morfar som sprungit maraton idag. Han är en ung morfar. Hela familjen är med. Barn och barnbarn. Han är en glad skit med mustascher, solbrillor och utpräglad sörmländsk dialekt. Han utstrålar det där tillfredsställda lugnet som bara infinner sig efter hård fysisk ansträngning. 

Jag har inte anstående mig hårt fysiskt på veckor känns det som. Ändå – eller på grund av det – är jag tröttare i kroppen är på länge. 

Kanske blir det bättre av att tillbringa den här helgen på landet. Klippa gräs, bada lite, köra röjsåg och läsa skönlitteratur. 

Jag tror det. Det brukar vara bra medicin mot det mesta.