Almedalen ¿Que? #torplife S05E21

Det slog mig igår, när grannen kom förbi och sa att han lyssnat på Anna Kinberg Batra på radio (han tyckte det var samma skit som allt annat, vi brukar prata om politisk öken han och jag), att jag inte hört en sekund av sändningarna från årets Almedalen.

Det kändes på något sätt bra, som ett bevis på semesterns allvar. 
Jag har aldrig varit i Almedalen. Om jag någon gång gör det är det för att jag blir kommenderad. 
Men visst, jag fattar grejen. Rockfria drogfestivaler är en tanke jag gillar, det är ju bara synd att rocken bytts ut mot politik.

Jag tänker att allt är precis som i Viktor Barth-Krons Gröna Gården och att författaren själv är där och tokligger runt med äldre kvinnor (vaddå, skulle figuren i romanen vara fiktiv!?) och att det är allmänt knullispartaj och roséspyor överallt. 
Nu när jag skriver det där så verkar det ju faktiskt helt rimligt att vara där.
Förutom när det gäller knullandet då, för det är ju så jävla jobbigt. Hålla på och mörka för Helene och sätta allt som jag håller kärt på spel, nej det får fan vara. Men en roséspya eller två, det skadar ju aldrig.

Well well nog om fucking Gotland.

I verkligheten är det mest bad som gäller. Bad, Leif GW Perssons första bok i serien om Palmemordet och musiktjänster på nätet. Jag har signat upp på både Tidal och Apple Music för att matcha dem mot Spotify. 

De kurerade listorna verkar bra hos båda, fast å andra sidan är min smak helt fucked up just nu så jag går på ovanligt mycket.

Det enda konkreta jag funnit än är att Tidal saknar Dischord Records. Stort minus.

Ett plus med Apple Music är att jag fick höra OT Genasis och Stormzy som jag aldrig hört förut.