Skärholmen centrum tur och retur. Till fots.

Jag har ett kluvet förhållande till ledigheten kring jul. Det är alltid skönt att slippa gå upp på morgonen och passa tider men å andra sidan är jag dålig på att njuta av själva ledigheten. Jag blir ofta en tråkigare person när jag är ledig. Åtminstone när jag är hemma och ledig. Det är någonting som jag behöver göra någonting åt. Det drabbar fler än mig.

En kortsiktig lösning är att röra på sig. Att springa är att fly utan att försvinna. Det ger en paus. Dessutom mår sinnet bra av att kroppen får sig en genomkörare. Endorfiner är bra för den mentala hälsan. I dag sken dessutom solen.

Jag satte av på måfå över Liljeholmsbron. Jag tänkte först vika av mot Gröndal men den rundan är inte hundra så jag testade något nytt och bara fortsatte längs med Södertäljevägen. Jag höll mig på cykelbanorna och följde skyltarna och sprang på tills jag nådde Skärholmen centrum. Den blev typ elva kilometer enkel väg så efter det vände jag tillbaka.

Benen, lungorna och hjärtat kändes bra hela vägen men fötterna började ömma efter cirka 15 kilometer. Jag borde ta hand om dem bättre. Ta fotbad och sådant och förmodligen stärka dem men styrketräning. Det är ju satans jävla trist bara.