Vilka förebilder leder de unga männen ur pojkkrisen

"Avsaknaden av bra föredömen och idoler – kan inte det också vara en orsak till den så kallade ”pojkkrisen”, de förlorade unga männen som halkar efter i samhället?

Det finns inte längre någon som peppar dem att kämpa."

Så skriver Natalia Kazmierska i Aftonbladet i dag apropå att hon själv numer har så många goda kvinnoförebilder att varje dag blivit någon typ av kvinnodag. 

Jag tror hon har en poäng om det där med pojkarna. De unga männen behöver någon som peppar dem och som får dem att känna glädje över att göra framsteg. Flickor får direkt eller indirekt tidigt lära sig att det är upp till de själva. Det är de som måste ta makten över sin liv, som behöver bevis på sin kompetens i alla lägen och som kommer att tvingas kämpa hårdare än många jämnåriga killar för att bli accepterade och för att få respekt och uppskattning. Det är orättvist, men föder också många starka individer. 

Vad lär sig pojkarna för strategi? Och vem ska peppa dem till vad? 

Jag tror det enda raka är att ge både pojkar och flickor samma grundförutsättningar. Låta könsroller spela så liten roll som möjligt så länge som möjligt och göra allt för att ingjuta livsglädje, framåtanda och en ansvarskänsla för omvärlden. 

Vem har sagt att det ska vara lätt.