Påskharen? Pyttsan. Påsktuppen!

Påskharen som den ser ut i filmen De fem legenderna. (Fantastisk film för övrigt.)

Enligt en ytterst ovetenskaplig snabbstudie jag gjorde på stan i fredags är påskharen långt ifrån en etablerad figur i stockholmarnas påskfirande. Kanske man säger att det är påskharen som lämnat påskäggen (de vuxna säger det till barnen då alltså menar jag, eller ja man kan säga det annars också men det hela blir suspekt om det är två vuxna som pratat till varandra på det sättet), men inte mer. Ingen har någonsin sett påskharen (förutom en dagisgrupp i Årsta men det är undantaget som bekräftar regeln) och ingen vet storyn bakom den där bakbente hopparen.

Det är förståeligt. Det är nämligen en helt felaktig uppfattning att det är påskharen som kommer med äggen. (Det stämmer bara i USA, säger vi).

Här är det istället PÅSKTUPPEN som värper äggen. Fråga min pappa, han vet.
Påsktuppen är svartfjädrad, lättretlig och inte alls trevlig att ha att göra med. Han är särskilt avogt inställd till barn. Godisäggen är enbart ett sätt att slippa bli störd när han en gång om året - vid påsk såklart - rör sig till våra breddgrader för att hitta en höna att kuckelikura med ett tag innan han lämnar landet igen.

I mitt föräldrahem finns en avbildning (otillåtet givetvis) som kommer fram lagom till långfredagen. Jag lovar skicka bild vid tillfälle.

Josåatt. Nu vet ni det.

@a_jennishe

- Posted using BlogPress from my iPhone