Lördag: Dags att uppfostra barn

Det börjar bra med lång morgon och frukost när man blir hungrig istället för hetskäk framför klockan.
Sedan blir det annorlunda.
Saker att göra. Fix och trix. Barn som ska luftas. Barn som ska bajsa. Barn som ska slåss och bråka med varandra och barn som är förkylda.
Lördagar innebär att man som förälder måste tackla allt själv. Inga förskolepedagoger är där (och man själv är någon annanstans) utan allt är som det förmodligen borde vara oftare. Barnen är med sina föräldrar och ingen ska till jobbet.
Det skapar tid att uppfostra dem. Det är skitjobbigt. Man vet aldrig vad som egentligen är mest rätt och hur man än gör i vissa lägen blir det ändå alltid fel.
Det är väl the hard core of being pappa eller mamma. Att göra sitt bästa och efteråt känna att det kanske inte var det.

Vad gör man? Försöker vidare så klart. Pratar om det och tar nya tag. Gör om gör om gör om gör om. Målet är väl vägen på något sätt och jag tror det rättaste är att vara med dem.

Men vissa gånger handlar det om uppfostran. Sätta gränser som det heter. Ge frihet inom vissa ramar. Föregå med gott exempel när det gäller att visa empati och kärlek.
Och säga: "Nu tar du upp alla pärlorna som du slängde på golvet! Jag tänker inte plocka upp dem åt dig en gång till. Jag är ingen städmaskin. Gör det nu, annars sopar jag upp dem när jag städar golvet sedan och slänger dem".

Jag vetefan. Som sagt. Det är inte lätt att göra rätt.