Jag står på Gullmarsplan och väntar på buss 4. Jag är fortfarande helt tagen av bilderna som Ida visade från tiden i London. Vi var ju barn Jag och Stoffe!
Barn som inte visste något, tänker jag idag.
Så var det inte. Vi visste bara annat.
Se så söta vi var. Helt sjukt. Två flöjtar på vift liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar