Det har varit en ansträngande vecka på jobbet. Jag har fått en del gjort, en del riktigt bra, men det har suttit långt inne och på ett par ställen skedde slarvfel. Jag avskyr när det händer.
Well, bara att bita ihop och gå vidare. Sikta på nästa vecka. Fredagar är ju måndagar på mitt jobb eftersom veckans tidningar görs klart och klappas ihop på torsdagar.
Något av det mest minnesvärda den här dagen skedde i kassan på Ica Aptiten på väg hem.
För att förstå storheten krävs en liten berättelse om ett dåtida program i Svt som hette Anslagstavlan. Ett fem minuter kort program med samhällsinformation av olika slag. När jag var barn upprepades en film som gick ut på att vara en medkännande kund i mataffären. En kund som i solidaritet med kassabiträdet underlättade dennes slitande arbete så mycket som möjligt. Budskapet var: Bygg inte berg! Lägg inte alla varor i en enda rörig hög på bandet utan ställ de glest på rad med streckkoden vänd mot läsaren, mot dig själv.
Det där gjorde djupt intryck på mig. Sedan dess är jag ett föredöme varje gång jag handlar i en mänskligt bemannad kassa. Jag lägger på rad. Jag vänder rätt. Jag bygger inte berg.
I dag var inget undantag. Det häftiga var att kassabiträdet uppmärksammade det och tackade!
- Tack för att du lade upp så fint. Då går det mycket fortare, sa hen.
Den lilla kommentaren gjorde mig varm i hjärtat hela vägen hem. Aldrig har jag varit så övertygad om att mitt notoriska lägga varorna på rad-beteende ger resultat.
Trevlig helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar