En liten fundering om lokaljournalistik och om det här med att hitta en vinkel

R

Där uppe är en hiss.

 Det finns tillfällen då jag som lokalreporter i Stockholm befinner mig på samma plats och på samma tid som andra konkurrerande journalister. Det händer som regel när det sker något större ute på stan, till exempel en brand, eller vid presskonferenser. Det senare är det vanligaste.

Det skedde så sent som i förrgår att jag var på en sådan där presskonferens där utfallet är väldigt förutbestämt. Trafikborgarrådet skulle ta bort den första kassetten med glasprismor från Edvin Öhrströms glastorn på Sergels torg för att officiellt sätta igång en ett år lång renovering av skulpturen.

Vi i media var beredda med kameror för att ta några bilder från trafikborgarrådets handgripliga agerande. Det blir alltid tv-bilder från pressträffar där någonting ”händer på bild”. Att trafikborgarrådet trycker på lite knappar för att lyfta bort lite glasprismor gör sig alldeles utmärkt på bild. Jämfört med vilken annan prat-pressträff som helst är det väldigt mycket roligare.

Nåväl. Det där förutbestämda upplägget väcker också en extra stark lust att göra någonting annat. Och tur då att jag jobbar på StockholmDirekt.se där sådan gillas.

Det är i sådana lägen då jag blir  mer uppmärksam än vanligt för att hitta en annan vinkel än ”nu ska glastornet på Sergels torg renoveras. Här sätter trafikborgarrådet Daniel Helldén själv igång arbetet genom att plocka bort den första biten”.

Jag hittade den där vinkel nästan direkt. Vi som där fick nämligen gå in i glastornet! Och där inne fanns en hiss! 

Hur många visste om att det

1.    1.   gick att gå in i tornet och

2.    2. att det går att åka hiss inuti det?

Inte många skulle jag tro.

Det visade sig att min magkänsla var rätt. När jag kom tillbaka till redaktionen berättade jag för mina kolleger om hissen där inne och alla blev både förvånade och intresserade.

Det är som någon smart amerikansk journalist (eller kanske rentav svensk) skrev i någon bok jag fick läsa på JMG att den bästa vinkeln ofta baseras på det där som man spontant berättar efter att ha varit med om något. Den där lite oväntade, roliga eller pinsamma saken. Eller den där faktadetaljen som ingen ville skulle komma ut.

Alltså. Den artikel jag publicerade efter att ha varit på en presskonferens om renoveringen av Sergels torgs ”pinne” var den här:

Är det här Stockholms hemligaste hiss? 

Den blev väldigt mycket mer läst än vad en artikel med den mest väntade vinkeln skulle ha blivit. Och läsarna fick ju reda på det där om renoveringen ändå!

AJ