Avbröt Mikaela Laurén mitt i en fika för att visa min uppskattning

Jag sprang hem från jobbet idag. Det var jobbigt men jag tyckte om det. När jag kom till Mariatorget såg jag något i ögonvrån som fick mig att sakta ner och sedan vända. Var det inte Mikaela Laurén som satt där. Boxaren som mjag och Helene beundrat på Hovet i lördags efter att hon gått tio stenhårda ronder mot Klara Svensson. Laurén förlorade, men vilken match det var! 

Jag vände på klacken för att titta mer noggrant. Jo det var hon som satt där och fikade med två andra. Hon hade solglasögon på sig men jag är bra på att känna igen folk. 

"Fan vilken match det var!" sa jag rätt ut.

Hon tittade upp och jag fortsatte, svettig och med hög röst: 

"Jag höll på dig, men det går väl inte och säga annat än att det var en fair vinst för Klara."

Hon höll med. Det var därför jag inte höll upp armarna i slutet, sa hon. 

"Men vilken match det var. Vilken show! Tio stenhårda ronder. Jag ville bara tacka för uppvisningen", fortsatte jag. 

Hon tog av sig solglasögonen och visade den största blåtira jag sett. 

Hoppas du inte blir rädd nu, sa hon. 

Nej nej intygade jag och fortsatte babbla. Jag var uppe i varv. Jag var ju ute på springtur. 

"Jag och min fru gick och såg matchen. Det var första gången för henne. Hon var skeptisk innan men erkände efteråt att hon tyckte det grymt. Det var grymt! Jag var så sjukt peppad!"

Hon tackade så mycket för supporten och jag sprang vidare.

Vilket härligt möte på gatan! Jag var glad flera timmar efteråt.