Lördag på Bauhaus i Länna

Det händer nästan aldrig, att jag på lördag morgon börjar tänka på att fixa något i lägenheten. Fixa i betydelsen göra något omständligt och svårt, som kräver en bilresa, användning av verktyg och noggrann mätning.
Men idag är en sådan dag.
Jag åkte till Bauhaus i Länna för att köpa konsoller och hyllplan. Pockethyllan. Nu jävlar, tänkte jag.
Jag hann inte klart. Men jag klarade av Bauhaus utan att bli vare mig bli att arg, stressad eller glömma något.
Det är en upplevelse att åka till byggvaruhus på en lördag. Jag brukar fästa störst uppmärksamhet vid alla par som är där. Som ska komma överens om hur den där nya grejen eller ombyggnationen egentligen ska se ut.
Utanför mötte jag en man i min egen ålder tillsammans med en kvinna. De hade köpt några stora träskivor och lite andra pinaler och rullade en stor vagn på väg mot bilen. Mannens blick drabbade mig. Skräcken! Hur fan skulle han klara av att bygga den där hyllan!? såg det ut som han tänkte.
Men nu hade de varit här på Bauhaus i Länna och köpt alla grejer och därmed finns ingen återvändo.

Det kan ha varit hon som skulle bygga allt, men det var inte så det verkade. Han ville göra det. Han skulle klara av det. Men fan vet om han egentligen var mer kompetent än hon.

Jag känner lätt oro inför minsta borr- och byggprojekt. All den glädje som jag känner av att snickra ihop något på landet är som bortblåst här. På landet är det på lek. Här är det allvar.

Men känslan efteråt är obetalbar. Varje gång jag går in i det lilla rummet med bokhyllan som är måttbyggd (ytterst enkel konstruktion, men ändå) blir jag stolt över att jag faktiskt byggt den själv.