Snögubbar får mig att tänka på Jo Nesbø och ond bråd död

Trots mildgrader låg det ju kvar lite snö på marken idag. Det räckte både till stjärtlappsåkning och snögubbskreerande.
Jag och ungarna gjorde tre stycken. De blev mycket otäcka alla tre. Inte för att de såg särskilt läskiga ut egentligen men för att de är snögubbar. Snögubbar är som clowner, creepy per se. Figurer som gjorda för skräckfilmer.
Olof i Frost må ju vara gullig och rar men den snabbare associationen för mig stavas Jo Nesbø. Den norske deckarförfattaren som skrivit en miljon böcker om den våldsamma periodaren till snut Harry Hole. Det är snabblästa grejer med ett klassiskt deckarupplägg. Trevligt när man vill ha just det.
Det som utmärker Jo Nesbø är våldet. Det är väldigt detaljerat och ondskefullt. Och det är här snögubben kommer in. I en av böckerna, Snömannen, spelar snögubbar en avgörande roll.

"En liten pojke tittar ut genom fönstret på en snögubbe som någon gjort i trädgården. Varför ser den så otäck ut och varför stirrar den upp på honom i stället för ut mot gatan?"

Så beskrivs boken på Piratförlagets hemsida och det ger en ganska tydlig bild av det hela. En snögubbe som stirrar med ett alldeles för stort grin och skeva ögon rakt på dig, det är fan läskigt.

Det är vad jag tänker på när jag gör snögubbar med ungarna. Men det säger jag inte till någon.

PS Gissa vilken som är jag DS