Säsongsavslutning #torplife S05E45

Fyrtiofem avsnitt blev det av årets #torplife. Semestern är slut. På måndag är jag på jobbet och idag tog jag barnen i bilen och åkte hem till västra Södermalm. Det är en annan grej än västra Sörmland.

Bra den också, fast på helt andra sätt. 

Jag har bloggat ganska duktigt i år. Det har inte blivit varje dag men å andra sidan har jag skött två bloggar parallellt. Dels den här dagboksvarianten, dels den nya springbloggen Soul Enduro. Varför? 

För att jag så lätt blir uttråkad och det här är något jag tycker om att göra. Och för att jag är en exhibitionist av någon sort antar jag. Eller så beror det främst på att jag alltid umgicks mes folk förr i tiden men nu inte gör det längre (utöver familjen och kollegerna). Det kanske finns ett uppdämt behov inom mig att få tjata om mig och mitt. Skitsamma. Det är en hobby jag tänker fortsätta med så länge det ger något.

Nåväl, sommaren har varit lika bra som alltid. Fuck vädret. Det spelar inte så jävla stor roll. Jag har varit långledig, barnen har haft kul och jag har fått njuta av UTRYMMET och DET ÖPPNA LANDSKAPET och kunnat vara en mer avslappnad och trevligare person än många gånger annars. Dessutom har jag och Helene umgåtts. Många veckor i rad. Det är bra för själen. 

(Men så komme det ju riktigt dåliga dagar ibland men jag tycker fan att jag blivit bättre på att hantera dem. Kanske. Åtminstone låtsas jag inte lika mycket som förr).

Jag har ojat mig för den här dagen ett tag men jag måste säga att det känns bättre än vad jag trott. Hemma är ändå hemma. Och torpet finns kvar. Thank un-god. 

Varje sommar drömmer jag om att bli kvar på landet permanent. Samtidigt har någon vis person sagt att vissa drömmar aldrig ska uppfyllas. De förlorar sitt syfte då. 

Hösten och vintern är obarmhärtig var man än är i det här landet. Konsten är att inte tappa lusten. Jag har bestämt mig för att hålla hårt i träningen det kommande halvåret. Det är en försäkring.