#torplife dag sjutton – fucking Katrineholm

Vi tvättar i maskin första gången på tre veckor. Vi har åkt in till Katrineholm och lånat den som står i mina föräldrars hus. De är bortresta. 

Vi slänger in en maskin och går ner på stan. Det gör mig bedrövad. Jag blir illa till mods av att sitta där på bänken på torget, trots att jag är omgiven av mina barn som äter glass. 

Det är något med den här stan som inte är bra. Omgivningarna är fantastiskt vackra och ute i stugorna lite här och var bor kreativa och häftiga människor. Men inne i stan, nej där vill man inte vara. Det är kärnan av problemet. Ingen vill vara inne i stan varför ingen är inne i stan varför allt bara blir mer och mer öde. I "köpstaden" Lövåsen däremot, en knapp kilometer utanför city frodas det. Sedan kommersen flyttade dit har stadskärnan avfolkats. Det är lika praktiskt som avskyvärt. 

 

Jag är på dåligt humör och vill åka hem. Jag ser Geir och Sander passera. De ser inte mig.

Jag handlar några starkpeter på Systemet och får sedan med mig övriga familjen därifrån. 

I tunneln mot Norr City möter vi två skinnskallar.

"De såg korkade och elaka ut" säger Helene efteråt. 

Det stämmer. 

Vi packar tvätten och drar ut på landet. 

Jag parkerar utanför torpet och drar in. 

Det är lätt att andas här.