#torplife dag femton – till tippen med släp

Svärmor har dragkrog på sin bil. Det har inte vi på vår. Det är en stor anledning till att vi hela förra sommaren bara pratade om att hyra släp och tömma ladan på tidigare hyresgästers loppisrester. 

Jag åker till affären och hyr deras släp. Jag kör tillbaka till torpet och lyckas backa hela vägen fram till ladugårdsdörren. Vi fyller det. Det är ett släp med kåpa och jag hänger mig i handtaget för att kunna stänga den. Jag kör knappt två mil till Vikatippen. Där ägnar jag en timme åt att sortera all skit och slänga den i rätt container. 

Det är ett trivsamt skitgöra. Det uppstår små spontana konversationer mellan oss som står där och slänger. 

"Det gör ont i en" säger en kvinna som tömmer kasse efter kasse med inbundna böcker ner i ett containerhav av andra böcker och tidningar. Så många tryckta ord som ska förgöras. 

Jag drabbas av en instinktiv vilja att titta igenom hennes kassar innan hon slänger allt, men jag lägger snören på mig. 

"Ja men ibland bara måste man" säger jag istället. 

Jag håller igen även vid elektroniken. Jag lovar att där finns användbara saker men nej, så kul ska vi inte ha den här gången. 

Jag stänger kåpan med ett lätt knyck och kör ut genom grindarna. 

Solen steker. 

Jag känner mig lättad. 

Jag svänger höger mot torpet.