Tacka bara nej. Hur svårt ska det vara!?

Makthavare som varken återkopplar eller genom andra ger klara besked om de tänker svara på intervjufrågor eller inte. Det är det värsta jag vet i mitt jobb.

Jag har hela veckan arbetat med en artikel som grovt förenklat handlar om relationen mellan kommunen och staten. Jag har pratat med statens företrädare i frågan och fått en bra bild av hennes syn på saken. Jag har dessutom pratat med andra sakkunniga som bekräftat den bilden. Men den person i kommunen som är mest relevant som "motpart" vill varken säga bu eller bä. Hen vill inte säga någonting. Tror jag. Jag får inga besked, vilket gör mig vansinnig. Det är upp till var och en att avgöra om man vill svara eller inte svara men det tillhör god ton att TALA OM VILKET MAN VÄLJER, anser jag!

Jag har upprepade gånger lämnat telefonmeddelanden och skrivit mejl till denne person, Jag har talat om vad artikeln handlar om och att jag gärna vill höra hans syn på saken.

Svaret? Inget i måndags, inget i tisdags, i går svarade hen kort på mejl med en hänvisning till annan person inom kommunen. Jag svarade att jag redan varit i kontakt med den personen och att hen i sin tur hänvisat mig tillbaka.

I dag ringde jag pajsarens chef och berättade att jag skriver artikeln oavsett men att det alltid ser bättre ut om berörd person inom kommunen är med och ger sin syn på saken. Chefen tyckte att det lät rimligt och ställde sig dessutom undrande inför det faktum att medarbetaren inte svarat på frågor eftersom hen "är superintresserad av just de här frågorna".

Jojo. Senare i dag ringer en sekreterare med en ny hänvisning till den andra personen i kommunen som jag upprepade gånger varit i kontakt med vid det här laget.

Jag förklarar och säger att det är nu eller aldrig. Jag skriver artikeln. Den ska i tryck. Om hen inte vill säga något så fine men snälla, ge mig ett besked så jag slipper hålla på att jaga folk i onödan.

"Det finns ingen tid att göra det här i dag", får jag till svar och lyssnar till hur sekreteraren förklarar att personen jag sökt nog inte förstått att det var så angeläget. Jag ba...

Jag svär inombords och avbryter samtalet vänligt men bestämt.

"Okej. Tack för besked".

Jag avslutar artikeln.

Aaaaaaaaaaaaaaaah. Det kunde gått så mycket snabbare!!!!!!!!!

Lär er bara säga nej! Lär er bara säga ja! Det kvittar vilket, bara ni säger det TYDLIGT och PÅ EN GÅNG!