Förrädisk känsla av vår

Det är ljusare på morgnarna när jag rullar med tvillingarna genom Tantolunden. Det måste ha hänt förra veckan när jag var hemma för #vablife.
Snön har smält på fler ställen än tidigare och gångbanan var rensopad. Den såg ut som en grusväg i västra Sörmland i slutet av mars, nästan, med lite fantasi alla fall.
Det är förrädiskt att tänka så. Det är fortfarande fucking januari och det kan komma bakslag ända in i april. Faktum är att det inte ska vara vår än. Det vore fel.

Men satan vad det är svårt att njuta av Stockholm så här års. Stan är som en stor smutsig hallmatta.

Inte konstigt att vi vänder oss inåt. Sätter på autopiloten, drömmer oss bort och jobbar oss igenom dagarna med så hög hastighet som möjligt. Det är lite sorgligt. Denna jakt på SEDAN.

Jag försöker att bromsa så gott jag kan. Strunta i att jag är sen till jobbet, sikta på G istället för MVG och lägga så mycket tid jag kan på barnen, vänner (svårt) och en ny låt här och kanske ett blogginlägg där. Bubblan av jobb och jäkt och viktighet blir för hård annars.

Jaja vi får se hur det går. Man gör så gott man kan. Kom just på att jag måste hinna handla innan jag hämtar barnen och att jag måste hinna med en deadline före det där mötet klockan 14.
Borde ju dra i lite andra trådar med....

Okej, nu är jag framme på jobbet.

Trevlig januaritisdag.

@a_jennische