Försenad as always

De två små barnen är hos farfar och farmor så det är ovanligt tyst och lugnt hemma. När jag gick upp i morse var det ingen annan som vaknade. Det gav en återblick. Jag fick ett sådant där hugg i kroppen jag får när ett gammalt minne som varit undanstoppat slår till.
Jag hamnade i Kallebäck i Göteborg. Jag bodde i en lånad lägenhet den sista terminen på JMG. Vi hade flyttat till Stockholm under praktiken på DN och bestämt oss för att vara kvar där. Det här var min sista tid i Göteborg och jag var ensam på morgnarna.
Helt själv.
Jag gick runt där i lägenheten med utsikt över en stor väg och tänkte. Varje morgon. Oavbrutna tankar.
Jag tyckte mycket om det.

Nu får det mig mest att känna mig vilsen. Jag börjar göra grejer på morgonen som jag aldrig annars gör. Vilket gör att jag blir försenad.
Det är jag ju i och för sig alltid. Men känslan är annorlunda.