Not a färsking, eller?

När jag var färskare i min roll som förälder tänkte jag mer på hur jag uppfattades som förälder. Och på hur mina barn uppfattades.
Det där är jag inte lika noga med längre. I dag på vårdcentralen lade jag inte manken till för att framstå som den perfekta föräldern. I
alla fall inte först, när min dotter skulle ta ett blodprov.
Hon blåvägrade. Hon har gjort det många gånger förr men den här gången tog det stopp direkt. Hon gömde händerna bakom ryggen, skrek och lät sig inte luras av några trick. Jag var trött efter en dålig natts sömn och blev lite för arg lite för fort. Låsta positioner. Mer skrik. Jag som ställde ultimatum och min dotter som gav blanka fan. Sköterskan var hyfsat ny tror jag och gjorde vad kunde för att hjälpa till men det var inte mycket att hänga i julgranen.

Till slut tog hon proverna ändå, efter att jag hållit fast dotterns arm lite lagom hårt.
Det var ingen rolig upplevelse. Min dotter var skitförbannad (så klart) och skrek och vrålade så det hördes ända bort till väntrummet. Jag satte mig ner och sa att jag förstod varför hon var arg. Jag sa att jag var ledsen för att jag hade hållit fast hennes arm men att det var tvunget. Annars hade vi bara fått gå tillbaka och göra om allting igen.
Hon skrek lite mer och sedan blev vi vänner. När vi rullade ut därifrån småpratade vi om ditten och datten. Jag vände mig inte om i dörren.

@a_jennische


- Posted using BlogPress from my iPhone