Mitt gäng anno andra halvan av 90-talet

Vilken liga. Det var Jimpa, i röd tröja och keps på bilden, som hittade det här pappersfotografiet när han städade skrivbordet hemma i villan i Katrineholm i går. Han lade ut bilden på Facebook och jag kan inte låta bli att sprida det vidare.

På bilden år från vänster till höger min brorsa Per, Smirre, Jimpa, Matte (sittande) och jag längst till höger som värsta white rastan i smutsdreads.

Vi hade ett band som jag tror hette Close to Edge. Vi spelade hardcorepunk och var skitdåliga. Vi repade hemma hos Thord som bodde på ett stort ställe och som hade byggt om en gammal byggbarack till replokal. Det är förmodligen Thord som tagit bilden.

Close to Edge var skitdåliga och splittrades snart i banden Convicted Truth (Matte, Jimpa och Thord + Martin) och Apan Dog (jag, brorsan, Stoffe och Olle - som senare ersattes av Thord). Close to Edge hade kul så länge det varade. Hitlåten hette Jan Banan - en militant vegan.

Som sig borde förkunnade vi vegetarism (jag och brorsan var veganer) och skreksjöng om ett ruttet vuxensamhälle.

Jag tänker ofta tillbaka på den här tiden i livet som en av de bästa.

Jag och brorsan bodde på landet utanför Katrineholm och hade sådan jävla tur att vi hittade vänner på nära avstånd som inte heller gillade fotboll utan hellre lyssnade på Earth Crisis, kokade linser och fixade folkölsfest. (Inte brorsan, Thord och Martin dock för de körde kryss på tassen-grejen till 100 procent. Martin och Thord gör fortfarande).

När jag visade den här bilden för min oäkta hustru frågade hon om vi var värsta utstötta och mobbade snubbarna. Det kan man tro men så var det inte. Vi lyckades åtnjuta respekt trots att vi såg ut som skit och hade valt en annan subkultur än de flesta andra på orten.

Med tiden klippte både jag och brorsan håret för att i stället sporta helrakat som var det hetaste i hardcore-kretsar ett tag.

Det var under de här åren vi på bilden plus några fler styrde upp Bossefestivalen i en lada intill mitt och brorsans föräldrahem. Festivalen var true DIY och lockade i stort sett hela traktens hardcorefolk till sig med en line-up bestående av lokala och regionala band. 

Herrejävlar vilka tider. 

-------- Uppdatering -------

Efter att Jimpa läst det här inlägget måste jag rätta en grej. Även om vi repade en tid i Thords barack så är den här bilden tagen i den replokal vi hade senare (eller tidigare, minns inte) i Clim-huset i Katrineholm. Det var ett stort replokalsställe som senare bytte namn till Inferno. "Vi hade en jättejätteäcklig lokal i ena hörnet" som Jimpa så riktigt påpekar.


@a_jennische