Det har snackats en del om manlig omskärelse den senaste tiden. Mycket på grund av integrationsminister Erik Ullenhags (FP) inlägg i DN.
Jag har några ord att säga om saken, från en personal point of view.
Jag är omskuren. Jag var över 20 år när jag opererades. Min förhud var för trång. Den skyddade ollonet för bra.
Jag gick till en urolog, fick en remiss till kirurgen i Västra Frölunda, blev lokalbedövad, snittad och ihopsydd.
Jag minns bandaget. Som en fransk hotdog. Det gjorde lite ont ett tag efteråt men det var aldrig så farligt. Och jag blev sjukskriven i två veckor och på den tiden tyckte jag att det var betydligt bättre än att jobba.
Jag minns också när jag fick ta av bandaget. Prydligt och naket var det. Jag tyckte det var skitsnyggt!
Och sex blev en helt annan femma. Det kändes väldigt mycket mer, vilket var fantastiskt. Men när jag inte hade sex kändes det också mer, vilket var mindre fantastiskt, även om skavet gick över med tiden.
År senare har huden på ollonet blivit grövre. Det betyder g r ö v r e än den var från början, inte att den är grov. Jag är mindre känslig i dag än jag var då men det är inte i närheten av att utgöra något problem.
Frågan är vad jag hade tyckt om jag inte hade medicinska skäl att ta bort en bit förhud. Om det var mina föräldrar som fattat beslutet åt mig som mycket litet barn.
Om jag delade mina föräldrars syn på kultur och traditioner hade jag förmodligen tagit det för givet, ansett att allt var i sin ordning. Men säg att jag växte upp och började ifrågasätta mitt arv, kanske bestämde mig för att ta avstånd från det, då hade jag kanske känt mig... stympad.
Kanske inte i första hand på grund av ingreppet som sådant men för att mina föräldrar inte lät mig bestämma själv. En förhudsoperation är oåterkallelig.
I diskussionen om huruvida sjukvården ska utföra traditionsenliga förhudsoperationer eller inte, tycker jag det är irrelevant att blanda in omskurna mäns upplevelser av operationsresultatet. Det spelar ingen roll om barnomskurna män inte upplever det som något problem. Frågan är om föräldrar i Sverige ska ha rätt att skönhetsoperera sina gossebarn eller inte.
Jag tycker inte det.
För övrigt har Mats Jonsson skrivit i serieromanen Mats kamp om hur det kan vara att ha en förhud som är någon storlek för liten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar