Jag ser en snickarbod med en pappa i

Sedan jag blev pappa har jag börjat minnas saker från min egen barndom som jag inte trodde att jag kom ihåg.
Tidigare ikväll, när jag satt bredvid min tvåårige sons säng och klappade honom försiktigt på ryggen för att han skulle somna, mindes jag hur min pappa alltid luktade när jag var barn. Jag hade lutat mitt huvud mot min egen arm och kände doften av min egen varma tröja. Jag satt och tittade på min son. Jag strök honom över kinden. Perspektivet byttes plötsligt.

Jag kände min pappas hand mot min egen kind. Sträv. Täljarhänder. Klädda i elefanthud. Inte alls som mina urbana kontorsnävar. Jag kände också doften av hans tröja. En blå sliten collegetröja med tryck på. Vallmotorp stod det på den. Det var behandlingshemmet pappa jobbade på. Han luktar tyg, sågspån och svett. En doft av trygghet.

Vilka dofter sänder jag min son?

Det tänker jag och ser honom somna.

Det är ett fint ögonblick.