Vänner som aldrig umgås

Jag träffade en kompis i går kväll. Jag hade inga barn med mig och vi drack öl. Vi promenerade en bit först. Pratade. Tittade på folk. Uppdaterade varandra om läget i livet och kommande jobb. Det var givande. Det brukar det vara.

Förr delade vi allt. Nästan. Lägenhet, umgänge, kylskåp och semesterresmål.
Vi ringde varandra så fort vi befann oss på olika platser och gjorde sällan helgplaner utan att den andre blev informerad.

Nu är det andra tider. Jag lever mitt liv. Han lever sitt. Vi har båda stadiga förhållanden och vi har jobb och karriär. Jag ägnar nästan all ledig tid åt att vara med mina barn. Han är barnfri.

Vad som än händer förblir vi vänner. Jag vet det är så. Vissa dagar känns det viktigare än någonsin.