Skivad Skogaholmslimpa = not for Jesus

Jag har handlat mat på en Ica-lanthandel hela sommaren. Lanthandel betyder att där finns typ allt man behöver på landet. Gödsel, cykeldäck, gräsklipparbensin, grillverktyg, Systembolagsombud och ofantliga mängder lösgodis och snacks. Förutom mat då alltså.
Brödhyllan var extra intressant. Där fanns alla sorters bröd men med en sak gemensamt. Samtliga var skivade. Det gick inte ens att hitta oskivad Skogaholmslimpa! Vad fan är det?!
I tider av allehanda råvarufixering borde trenden vara den motsatta. Oskivat bröd känns betydligt mer "naturligt" än ett skivat.
Är det lättja? Är det av oro för att skära sig? Eller handlar det om något så sjukt som ovilja att äta sneda brödskivor?

När jag började tänka på saken blev jag först förbannad. Det är bara så onödigt. Sedan slog det mig att det färdigskivade brödet är ett tecken på att vi glider allt längre ifrån gud i vårt svenska samhälle.

Jesus bröt brödet. Vi köper det färdigskivat liksom.

Då kändes det lite bättre.

MVH/AJ