Den ironiska effekten av uppropet mot södermalmifieringen av Söderorts barkultur: Ljus lager snart hippaste drycken

Det började med min kollega Ebbas fina reportage om hur ölkartan i Hägersten håller på att ritas om till följd av stigande inkomster och ökad inflyttning och ökat inflytande från "Södermalmsfolket".

Kort sagt: Även den enklaste plankstekskrog har fått börja med Indian Pale Ale för att möta efterfrågan.

Hägerstensbon Rikard skrev en osande insändare till försvar av den vanliga blaskigaste sorten av ljus lager. Stor stark alltså. Sedan var debatten i full gång.

– Jag är orolig för den här "Hornstulliseringen" av Hägersten. Om det är någon bro man ska stänga i det här landet så är det Liljeholmsbron, sa Rikard i en uppföljande intervju och av kommentarsfältet att döma håller en hel del med honom.

Kim till exempel, som skriver så här:

"Hatten av för dig Rikard! Vi är många som håller med dig. Gentrifiering är värdelöst vare sig det handlar om öl eller bostadsmarknad. Tack för din insändare, den gjorde min dag!"

Det som fått så många att engagera sig i frågan är förmodligen den väl valda bilden. En folkets "stor stark" står mot övre mustaschmedelklassens "fin-öl". Och ju fler det fina folket blir i den tidigare arbetarklasstadsdelen, desto mer och dyraste IPA kommer att tappas upp i väl valda glas.

Det handlar om öl, men också om gentrifieringen i stort.

Knorren på det hela är att modet inte alltid följer ekonomins lagar. Bara för att Inkomsterna stiger behöver ju inte det coolaste alltid vara det dyraste.

Jag misstänker att det är många i den nyfrälsta IPA-falangen som läst Rikards insändare och drabbats av en kombination av igenkänning och självhat.

Den ironiska effekten: Stor stark av den blaskigaste sorten kommer snart att vara det mest rätta barvalet av alla. Det är mitt tips.

– Jag gillar Pripps blå eller Norrlands guld, säger Rikard.

Jag ser framför mig hur den ena södermalmifierade personen efter den andra går in på Systemet i helgen och tar sikte på avdelningen "ljus lager".