Café au lait-kopp får mig alltid att tänka på Hembagarns i #Katrineholm

Hembagarns har slutat med café au lait-kopparna för längesedan. Ändå är det alltid dit jag förflyttas när jag stöter på de här kopparna. Idag gjorde jag det på Bananza. Jag och barnen var där.
Vi hade gått en stund genom slasket först. Kollat in Årstaviken på jakt efter änder att mata med gammalt bröd, men vi hittade inga så då blev det fika för oss istället.
Café au lait-trycket var delvis borta men det spelade ingen roll för minnet. Jag skickades tillbaka till Hembagarns ändå. Till den gången jag var där med Kurre och Gittan.

Jag hade fått följa med utan mamma och pappa och det var en stor grej. Inga andra syskon heller. Bara Kurre och Gittan och jag. En före detta tjuv och en före detta prostituerad och missbrukare som sedan många år tillbaka var rena och rekorderliga och nu drev en form av hem för människor, både unga och gamla, som behövde stöd och en varm inramning bland hundar, landsbygd och cigarettrök.
Jag valde... Jag minns inte vad jag valde men jag vet att jag fick välja vad jag ville. Det kan ha varit så att jag tog samma som Gittan. En bananformad bakelse med grädde. Kurre kanske tog det han också. Det är inte så noga. Jag kommer inte ihåg vad vi pratade om heller men jag vet att det kändes som att jag var utvald och speciell.

Det var en fin stund med två fina människor. Jag kanske var runt sju eller så och jag hoppas att jag får behålla minnet av den för alltid.

Kanske kommer barnen att minnas dagens fika också. De hade kul. De pratade så mycket om allt från tvillingar och Familjen Bacon så att mannen på bordet intill brast ut i skratt.
Det var en fin stund med två fina människor. Jag hoppas att jag får behålla minnet av den för alltid.