Nytorgsparken tisdag förmiddag

Jag har aldrig känt så förr. Skräcken för att något fruktansvärt ska hända mina barn. 

I dag kom känslan över mig. Jag satt i Nytorgsparken av alla ställen och kanske hade adressen med saken att göra. Kanske påverkades jag också av att båda barnen varit lite risiga i dag och att inskolningen på förskolan fortsätter att gå åt helvete. 

Jag satt där på en bänk med en 7-elevenkaffe i handen och tittade på min son som käkade banan och min dotter som stod och tittade på några andra barn som åkte trampsnurra. Hon ville åka och jag sa att jag bara skulle dricka färdigt mitt kaffe först. Solen var framme men luften inte helt varm. 

Vi borde varit i förskolan men det var vi inte. Vi var i Nytorgsparken tillsammans i stället. Morgonen hade varit ett enda gnällande och skrikande inferno och jag hade gått hit med barnen i vagnen i vredesmod, bara för att komma ut ur lägenheten. Nytorget var en slump.

Jag satt där med min kaffe i solen och tittade på mina barn och kände ilskan rinna av mig. Trots allt var stunden helt perfekt. Jag kände äkta lycka över att få vara där just då.

Samtidigt kom något mörkare över mig. Tänk att aldrig få vara med om en liknande stund igen. 

Det är skräcken. 

MVH/AJ